Känslan när ingen finns här.

Det finns ingen här, ingen som håller om mig, ingen som pratar med mig och ingen som hör av sig. Och jag är så trött på det här, på känslan att ingen finns. För känslan känns som den finns på riktigt nu.

Jag vill bara prata med någon, bli kramad, höra att allting blir bättre och höra att jag är stark. Men det finns verkligen ingen. Fuck. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0