Orkar inte mer.
Ligger i min säng i mörkret och bara låter tårarna falla. Är hungrig men jag vill inte äta. Är så pissigt sur på allt.
Jag orkar inte längre. Vill släppa livet här och nu.
Orkar inte med skolan, de långa skoldagarna och påfrestningarna från skolämnen såsom psykosocialt arbete. Känns som alla kollar på mig när läraren nämner barn och ungdomar i riskzonen.
Jag saknar mamma samtidigt som jag hatar henne. Men samtidigt kan jag inte sakna henne för jag har aldrig haft henne. Vill veta hur en mor och dotter kram känns, vill veta hur ett samtal mellan mor och dotter påverkar dottern.
Jag vill skriva att jag vill dö. Men det är tabu. Men jag vill bara inte leva.
Imorgon tänker jag vara hemma från skolan. Måste vila upp mig, bara ligga hemma och ta hand om mig själv.
