Minnen från Xet
Kommer ihåg det chockerande slaget. När du tog tag i mina axlar och kastade ner mig på golvet. Smärtan kom som en blixt och jag kämpade mot tårarna.
Dina ögon var svarta och fyllda med hat. Du var inte där. Du var på ett annat ställe. För du skulle aldrig kunna skada mig.
Du skrek och var arg, nej, ursinnig, fylld med hat.
Förlåt.
Kommentarer
Postat av: Danni. Om att bli frisk från bulimi.
Men hjärtat...
Trackback