Minnen från första inläggningen på BUP
Det är tyst, jag hör någon bakom väggen skratta och prata med sina vänner. Jag tror att en stol skrapas mot marken och någon går sina tunga steg. Vad är klockan? Redan lunch? Men jag är inte hungrig..
"V, hur mår du?"
"Jo.. Jag mår väll hyfsat bra, trots omständigheterna" säger jag och kollar upp.
Min lärare, C, sitter där och kollar på mig. Jag känner hennes medlidande och hur obekväm situationen är för henne. Vi sitter i ett litet rum, i vilorummet. Jag sitter på en liknande säng och hon sitter på en hård stol. Hur länge har vi egentligen suttit här?
"Jag ska gå och äta lunch och sedan prata med rektorn. Så får vi se vad hon tycker att vi ska göra.. Du vet väll om att vi eventuellt måste ringa din pappa?"
Jag nickar bara. Klart att jag vet, jag vet att pappa måste veta allting som händer. Vadfan, jag är ju inte myndig.
Hon går iväg, i vad som känns som flera timmar. Efter ett tag kommer både hon och rektorn in. Rektorn ler lite nervöst mot mig. Helt plötsligt känns det som att jag har begått ett brott.
Både rektorn och C bestämmer sig för att åka in till psyket med mig. Så C ställer in alla sina lektioner och rektorn hämtar bilen. Vi är påväg in till psyket. C ringer min pappa och berättar vart jag är på väg. Stackars pappa, han måste vara orolig och rädd.
Väl där inne får vi sitta utanför och vänta på en ansvarig läkare.. Pappa kommer och möter oss. Han ställer en massa frågor, men jag vill inte prata och inte ens kolla på honom. C och rektorn säger att pappa får veta utav läkare senare..
"V, hur mår du?"
"Jo.. Jag mår väll hyfsat bra, trots omständigheterna" säger jag och kollar upp.
Min lärare, C, sitter där och kollar på mig. Jag känner hennes medlidande och hur obekväm situationen är för henne. Vi sitter i ett litet rum, i vilorummet. Jag sitter på en liknande säng och hon sitter på en hård stol. Hur länge har vi egentligen suttit här?
"Jag ska gå och äta lunch och sedan prata med rektorn. Så får vi se vad hon tycker att vi ska göra.. Du vet väll om att vi eventuellt måste ringa din pappa?"
Jag nickar bara. Klart att jag vet, jag vet att pappa måste veta allting som händer. Vadfan, jag är ju inte myndig.
Hon går iväg, i vad som känns som flera timmar. Efter ett tag kommer både hon och rektorn in. Rektorn ler lite nervöst mot mig. Helt plötsligt känns det som att jag har begått ett brott.
Både rektorn och C bestämmer sig för att åka in till psyket med mig. Så C ställer in alla sina lektioner och rektorn hämtar bilen. Vi är påväg in till psyket. C ringer min pappa och berättar vart jag är på väg. Stackars pappa, han måste vara orolig och rädd.
Väl där inne får vi sitta utanför och vänta på en ansvarig läkare.. Pappa kommer och möter oss. Han ställer en massa frågor, men jag vill inte prata och inte ens kolla på honom. C och rektorn säger att pappa får veta utav läkare senare..
"Men V, vad gör du här? Hur kom du ut? Vet din pappa att du är borta?"
"Jag vill inte vara kvar här.. Jag vill hem. Jag vill inte att pappa ska veta.."
Men hon tvingar mig tillbaka, leder mig till avdelningen igen. Och den här gången bevakar personalen mig.
Fråga: kan inte du berätta mer om hur du försökte ta livet av dig framför dina vänner?
Valborg 2011. Hade precis blivit dumpad av killen. Jag var förkrossad, förstörd och känslomässigt rubbad. Jag var inte klar i huvudet och efter lite för mycket dricka var jag knappt i medvetandet. På festen var killen som dumpade mig, min f.d bästavän och andra vänner som jag hade tappat kontakten med innan men som jag var på god väg att få en bra kontakt med igen.
Så jag drack, jag låtsades vara glad och jag skrattade. Men inombords ville jag dö, jag saknade min kille, jag älskade honom fortfarande och att se honom på den där festen, minglandes med massa andra människor, krossade mig. Det kändes som att han hade slitit ut mitt hjärta och stampat på det framför alla mina vänner.
Så jag försökte prata med min f.d bästavän. Sa till henne att jag mådde inget bra, att jag saknade något i livet och att allt jag ville göra var att gå ut i vattnet. Hon var full och skrattade, trodde att jag skämtade. Så jag klädde av mig, framför alla mina vänner. Jag tog ett steg ut i vattnet och snart nådde vattnet mina axlar. Jag kommer inte ihåg allt men jag minns att det var kallt och jag fick kallsup och mina vänner skrek. Jag minns att C skrek på sin pojkvän att han skulle simma ut och hämta mig. Och nästa gång jag kollar är jag uppe på land och har någons varma jacka på mig och jag ligger brevid grillen. C säger något till mig och jag hade helt plötsligt dödat stämningen på festen.
J skjutsar hem mig till min bästavän I. Där får jag torra kläder (jag gick i med mina kläder) och te. Hennes mamma skjutsar sedan hem mig.
Så jag drack, jag låtsades vara glad och jag skrattade. Men inombords ville jag dö, jag saknade min kille, jag älskade honom fortfarande och att se honom på den där festen, minglandes med massa andra människor, krossade mig. Det kändes som att han hade slitit ut mitt hjärta och stampat på det framför alla mina vänner.
Så jag försökte prata med min f.d bästavän. Sa till henne att jag mådde inget bra, att jag saknade något i livet och att allt jag ville göra var att gå ut i vattnet. Hon var full och skrattade, trodde att jag skämtade. Så jag klädde av mig, framför alla mina vänner. Jag tog ett steg ut i vattnet och snart nådde vattnet mina axlar. Jag kommer inte ihåg allt men jag minns att det var kallt och jag fick kallsup och mina vänner skrek. Jag minns att C skrek på sin pojkvän att han skulle simma ut och hämta mig. Och nästa gång jag kollar är jag uppe på land och har någons varma jacka på mig och jag ligger brevid grillen. C säger något till mig och jag hade helt plötsligt dödat stämningen på festen.
J skjutsar hem mig till min bästavän I. Där får jag torra kläder (jag gick i med mina kläder) och te. Hennes mamma skjutsar sedan hem mig.
Efter festen är det inga som hör av sig till mig. Ingen frågar hur jag mår, ingen frågar vad som egentligen hände kvällen innan. Det jag får veta är att ena killkompisen säger att jag har förstört hans fest och att jag är uppmärksamhetskåt. Efter det är alla tysta och jag finns inte längre.
Allt för att jag var känslomässigt störd och trött på livet. Och för att alkoholen drog mig till en annan nivå.
Allt för att jag var känslomässigt störd och trött på livet. Och för att alkoholen drog mig till en annan nivå.
X:et
Vi gjorde slut för exakt två år sedan. Eller, jag blev dumpad för två år sedan rättare sagt. Han sa att han inte älskade mig längre och att han inte har älskat mig på ett tag. Så det fanns ju inte så mycket att argumentera om.
Jag åkte hem, bröt ihop och grät. Fick sms av en kille i min stad "hej, såg att ni hade gjort slut, vill du ha tröstsex?". Hade knappt varit singel i en timme..
Jag åkte hem, bröt ihop och grät. Fick sms av en kille i min stad "hej, såg att ni hade gjort slut, vill du ha tröstsex?". Hade knappt varit singel i en timme..
Dagen efter mötte jag upp min dåvarande bästavän. Jag ville ha sällskap till X:et för att hämta alla mina saker. Så hon följde med. Hon stod utanför huset och väntade. Och inne i huset påbörjade ett bråk. Om pengar, eller om ingenting. Jag trycktes upp mot väggen, slängdes ner på golvet och han som skrek på mig. Hans raseriutbrott avbryts av min mobil som ringer. Eller, en mobil som ringer. För det var min kompis mobil som tjöt. Det gav mig en ursäkt till att komma ut och prata med min kompis. Jag sa att hon skulle åka hem för att det skulle ta ett tag inne hos X:et. Hon frågade vad som hände där inne med tanke på hon hörde höga röster och smällar. Jag svarade:
"Det är ingenting, vi tjafsade lite bara. Åk hem så syns vi senare".
"Det är ingenting, vi tjafsade lite bara. Åk hem så syns vi senare".
Minnen från Xet
Kommer ihåg det chockerande slaget. När du tog tag i mina axlar och kastade ner mig på golvet. Smärtan kom som en blixt och jag kämpade mot tårarna.
Dina ögon var svarta och fyllda med hat. Du var inte där. Du var på ett annat ställe. För du skulle aldrig kunna skada mig.
Du skrek och var arg, nej, ursinnig, fylld med hat.
Förlåt.
Minnen från inläggningen på BUP
För ungefär två år sedan (2011), precis innan sommaren började, låg jag inne på psyket i Uppsala i tre veckor. Där lärde jag känna fina människor och fin personal. En tjej som jag låg inne med har jag fått en rätt så bra kontakt med nu, vilket är skönt.
När jag var inlagd denna långa period så lärde jag mig hur personalen fungerade. Vilka som förstod en och vilka som var där endast för att tjäna pengar. En tjej i personalen (lets call her S) och jag gick verkligen inte ihop. Hon var grym och grotesk mot både mig och de andra som var inlagda. Jag delade rum med en tjej som jag var nära kompis med för jätte längesedan, och den här tjejen blev illa behandlad av S.
När jag var inlagd denna långa period så lärde jag mig hur personalen fungerade. Vilka som förstod en och vilka som var där endast för att tjäna pengar. En tjej i personalen (lets call her S) och jag gick verkligen inte ihop. Hon var grym och grotesk mot både mig och de andra som var inlagda. Jag delade rum med en tjej som jag var nära kompis med för jätte längesedan, och den här tjejen blev illa behandlad av S.
Hur som helst, jag hade somnat till under dagen. Tjejen jag delade rum med var på permis hemma. Jag drömde en mardröm som fick mig att spy. Så jag sprang till toaletten och spydde som en gris. Det var snart dags för middag och jag hade ingen lust att äta. Jag gick till S och förklarade läget, sa att jag hade spytt p.g.a. en mardröm och inte orkade äta just nu. Hon förstod, sa hon.
Senare mot kvällen ville jag ut och gå på en promenad. Men S tillät mig inte. Hon sa att man måste ha ätit middagen för att gå ut och gå. Jag sa att jag kunde äta maten nu och sedan gå ut men hon svarade "Vi äter maten tillsammans den tiden som vi har bestämt, varken före eller efter".
Jaha, det var min promenadtur. Det enda som jag uppskattade inne på psyket. Att få komma ut, känna den friska luften, röra på kroppen och känna sig fri och normal.
Minnen från inläggningen på BUP
Drog på chillkrök hos en gammal klasskamrat. Vi drack vin, jag blev full som satan och fick en snefylla. Låste in mig på toaletten och tog en sax, skar mig. Saxen var slö och inte alls vass. Tryckte djupare och djupare men blev ändå inga dödliga skärsår. Klasskamraten låste upp och drog ut mig. Han ringde till min pappa, som inte svarade.
Han ringde till min dåvarande bästavän. Hon kom över och försökte prata med mig. Försökte få mig på bättre tankar. Jag var så jävla full och började prata om demoner som ville döda mig. Som drog mig till döden.
I bakgrunden kunde jag höra hur de diskuterade. "ska jag ringa polisen?" "har försökt ringa hennes pappa men han svarar inte" "nu har jag ringt polisen så dem har skickat en patrull hit"
Jag fick panik, låste in mig på toan igen och började skära mig på nytt. Min bästaväns föräldrar kom och försökte lugna ner mig. Hennes pappa satt och höll om mig, men jag var vild och bara slog och fäktade med armarna. Till slut kom polisen. Jag slog till ena polisen. Fick handbojor. Drogs till polisbilen och åkte till psyket. Under vägen försökte jag komma loss men jag lyckades fan inte. Gjorde bara ont.
Han ringde till min dåvarande bästavän. Hon kom över och försökte prata med mig. Försökte få mig på bättre tankar. Jag var så jävla full och började prata om demoner som ville döda mig. Som drog mig till döden.
I bakgrunden kunde jag höra hur de diskuterade. "ska jag ringa polisen?" "har försökt ringa hennes pappa men han svarar inte" "nu har jag ringt polisen så dem har skickat en patrull hit"
Jag fick panik, låste in mig på toan igen och började skära mig på nytt. Min bästaväns föräldrar kom och försökte lugna ner mig. Hennes pappa satt och höll om mig, men jag var vild och bara slog och fäktade med armarna. Till slut kom polisen. Jag slog till ena polisen. Fick handbojor. Drogs till polisbilen och åkte till psyket. Under vägen försökte jag komma loss men jag lyckades fan inte. Gjorde bara ont.
Väl inne på psyket (tog typ 40 minuter dit) fäktade jag med armarna på nytt. En nattpersonal kom och tvingade i mig lugnande. Jag skrek något om att det var tabletter som dödade. Till slut började tabletterna verka och jag blev lugn/dåsig. Polisen lät psykpersonalen ta hand om mig. Jag fick ett rum. Sov bort ruset med en obs3.
På morgonen spydde jag och somnade igen. När personalen skulle prata med mig verkade jag borta och ansågs som drogad med tanke på hur jag pratade (osammanhängande). Jag fördes till barnakuten precis bredvid. Där tog dem tester (EKG, blodprover och något annat där dem sätter små klisterlappar på hela kroppen). Proverna visade inget annorlunda. Tydligen var jag bara inne i en psykos och att jag var full gjorde inte saken bättre.
Jag fick åka hem dagen efter men med stark uppsyn. Pappa vakade mig hela tiden. Jag fick inte gå någonstans, jag fick inte prata med folk.
Jag fick åka hem dagen efter men med stark uppsyn. Pappa vakade mig hela tiden. Jag fick inte gå någonstans, jag fick inte prata med folk.
