cutted

När jag ser en grön munktröja stannar jag upp och hjärtat slår extra slag. Blodet pumpar fortare och jag står som förstelnad.
Tankarna flyger runt i huvudet. Frågorna studsar som en gummiboll i huvudet. Hjärnan snappar upp varenda tanke, varje känsla och maximerar min ångest. Kroppen är smutsig av alla tankar och känslor.

Återigen är jag en liten flicka, en tolvårig tjej som är oskuldsfull. En flicka utan onda tankar om människor och män. En flicka som förlitar sig på andra.
Sedan, efter bara någon minut, förvandlas denna lilla lyckliga flickan till en gråtande gestalt. Som blöder mellan benen, som har blåmärken på låren och magen, rivsår på armar och ben, ömmande hårbotten och ömma bröst. Gestalten har ont, hon kan knappt gå. Och gråten är hennes tal. Hon kan inte skrika eller berätta.
Den här gestalten lever fortfarande inom mig, hon äger fortfarande en stor del utav mig.
Och hon kommer aldrig bli ren.