Livet känns lättsamt, inga bekymmer.

Har ej bloggat, har inte haft internet på mobilen (buhu).
Men ja. Igår träffade jag J. Vi möttes vid centrum, tog bussen till sushistället, beställde sushi. Drog till lägenheten, åt och kollade på Harry Potter. Blev ingen utgång utan vi chillkrökte bara lite hemma. Efter Harry Potter kollade vi på filmen Alexander som varade i över 3 timmar. J hade sönder knappen på sina byxor btw.
När filmen var slut (00.40) så kom Syster. Vi satt uppe tills klockan var typ halv tre. Jag somnade i sängen och strax efter somnade även Syster. J satt uppe hela natten.

Idag har vi ätit sushi igen. Sen somnade J och jag drog ut och träffade Carro. Sen kom jag hem till Syster och tog sedan bussen hem till mig med J. Nu ligger jag i sängen och myser. Och livet känns lättsamt, typ inga bekymmer.


Make him love you instead.

Idag ska jag träffa min pojke J. Blir så glad över att vi pratar igen, att allt är som innan. Han är den som jag kan berätta exakt allting för. Inget är för privat när det gäller honom.
Tror att det lutar mot att käka ute på kinan idag (sushi<3). Sen kanske jag släpar med honom till krogen och dricker lite sprit. :3
Nu ska jag fixa håret och sminka mig. Göra mig lite fin för omväxlingens skull. Har inte sminkat mig på hur länge som helst och håret har jag bara borstat varje morgon. 

X:et

Vi gjorde slut för exakt två år sedan. Eller, jag blev dumpad för två år sedan rättare sagt. Han sa att han inte älskade mig längre och att han inte har älskat mig på ett tag. Så det fanns ju inte så mycket att argumentera om.
Jag åkte hem, bröt ihop och grät. Fick sms av en kille i min stad "hej, såg att ni hade gjort slut, vill du ha tröstsex?". Hade knappt varit singel i en timme..
 
 
Dagen efter mötte jag upp min dåvarande bästavän. Jag ville ha sällskap till X:et för att hämta alla mina saker. Så hon följde med. Hon stod utanför huset och väntade. Och inne i huset påbörjade ett bråk. Om pengar, eller om ingenting. Jag trycktes upp mot väggen, slängdes ner på golvet och han som skrek på mig. Hans raseriutbrott avbryts av min mobil som ringer. Eller, en mobil som ringer. För det var min kompis mobil som tjöt. Det gav mig en ursäkt till att komma ut och prata med min kompis. Jag sa att hon skulle åka hem för att det skulle ta ett tag inne hos X:et. Hon frågade vad som hände där inne med tanke på hon hörde höga röster och smällar. Jag svarade:
"Det är ingenting, vi tjafsade lite bara. Åk hem så syns vi senare".

Hide yourself in the woods.

 
Vill supa bort min skalle. Slippa alla jävla problemen. Problemen med henne, med alla. 
Hur FAN kunde du säga att du ALLTID skulle finnas för mig? Varför ger du falska förhoppningar och varför ljög du? Blir bara så arg. Du sa att du aldrig skulle bli som henne, att du aldrig skulle lämna mig för att jag skär mig. Men här står jag nu, med blodiga armar (fuck) och utan dig. Som om du ens skulle bry dig ifall jag dog.
Och om jag dog så är du inte välkommen till min begravning. Du är inte välkommen någonstans i mitt liv. 

Två år sedan jag blev dumpad av X:et D. Fan vad deprimerad jag är.

Inspo



 
 
 

Maybe you just need to clean things


Håller på att städa för fullt. Farmor kommer klockan tolv och jag vill att det ska se någorlunda bra ut här nere på min våning. Så jag har sprungit fram och tillbaka på nedervåningen. Städar toaletten, badrummet, hallen och mitt rum. Vill börja dammsuga men min Syster sover på nedervåningen så jag vill inte väcka henne.
 
Vill ni vet något superbra? Jag har inte skurit mig på ett bra tag nu. Sist var för snart en vecka sedan (23:e mars). Trots att jag har haft fetaste ångesten och utsatt mig själv för att bli sårad av en viss person. Det är bra, ellerhur? 

Fråga: Vad är det för arbetsplats? ^__^

Arbetsplatsen är i ett hus, hemma hos en familj. Jag kommer jobba som personlig assistent i huset åt en tjej som har resp. :3 Jag jobbar åt kommunen och personlig assistans. 
 

Ostabil och idioti

Varför fortsätter jag sätta ut mig för saker som jag bara blir sårad utav? Jag är inte stabil


Våren kom hit ändå. Våren kom hela vägen till den bortglömda staden i mitten av en skog.

Det är fucking vår. Till och med i staden där jag bor så lyser solen och värmen smeker huden. Våren har kommit till den bortglömda staden mellan Uppsala och Stockholm.
Jag njuter av värmen med en energidricka och nya vårkläder. Mår bra just i stunden.

Har blivit erbjuden ett till jobb idag. Allt bara flyter med på praktiken. Det här jobbet kommer vara på skolan. Så jävla awesome.


Make that bitch pay for what she did.

Väckarklockan ringer. Jag orkar inte stänga av den. Ligger bara i sängen och försöker samla energi. Är extremt röksugen men orkar som sagt inte gå upp.

Påsklov snart. Jesu död, Jesu uppståndelse. Firar ni påsk? Är ni religiösa?
Det är dags för mig att gå nu.


Minnen från Xet

Kommer ihåg det chockerande slaget. När du tog tag i mina axlar och kastade ner mig på golvet. Smärtan kom som en blixt och jag kämpade mot tårarna.
Dina ögon var svarta och fyllda med hat. Du var inte där. Du var på ett annat ställe. För du skulle aldrig kunna skada mig.
Du skrek och var arg, nej, ursinnig, fylld med hat.
Förlåt.


Solen gick upp 05.28

Godmorgon.
Har sovit hos min syster inatt, mysigt som fan. Ska gå till bussen om 55 minuter och jag har inte ens gått upp ur sängen. Haha så jävla dålig :(

Jobbmötet gick skitbra igår. Kände mig nervös i början men efter ett tag flöt allting på och jag kände mig otroligt öppen. På tisdag ska jag dit igen och fylla i lite papper och sedan hälsar jag på arbetsplatsen. Det här kan faktiskt bli jävligt bra! :)


Jobb och fördriva tiden

Sitter och fördriver tiden med att blogga, jag väntar på bussen som kommer halv åtta.. Så jäkla värdelöst att bara sitta uppe och vänta..
Idag gäller det, jag ska gå på jobbmötet halv fyra. Håll tummarna för min skull! :3

Har ni något jobb? Isf, vad jobbar ni som och hur länge har ni jobbat?


Tillämpad avslappning

Är det någon här ute som går KBT? Och som har testat TA (tillämpad avslappning)
För det fungerar typ inte alls för mig. Jag känner ju att musklerna slappnar av men jag känner mig inte lugnare. Den minskar inte ångesten. Är det fel på mig eller är det vanligt att känna så?

Anyways. Ska på jobbmöte imorgon. Är hur nervös som helst. Och lite rädd. Och typ jätteglad. Fast samtidigt ledsen. Nu kommer jag ju inte ha några lediga helger/lov och vissa kvällar kommer försvinna. Hur ska jag hinna att vila?


A goodbye to my dear friend.

 
Jag släpper verkligen taget om dig nu. Jag orkar inte att försöka hålla fast i dig när du försöker springa ifrån. Jag är inte tillräckligt stark för att kämpa, åtminstone inte kämpa för oss två.
I fortsättningen är det DU som får kontakta mig, det är DU som får kämpa för oss nu. Jag orkar verkligen inte.
Kommer alltid uppskatta våra fina minnen och jag kommer alltid ha en plats vid mitt hjärta som tillhör dig. Tack för tiden tillsammans. Tack för sommaren.
 
Jag har raderat ditt nummer, bara för att jag inte ska fortsätta tjata på dig. Jag har raderat numret för din skull och för min skull. För att jag ska kunna behålla den lilla värdighet jag har kvar. 
 

Ärr

Det är något speciellt med ärr. Jag fascineras över hur fina dem är.
Låter ju sjukt och stört, men jag är öppen i den här bloggen. Ibland kan jag faktiskt tycka att ärr är fina.


You are just like ger

Helvete, varför gör du såhär mot mig? Varför sa du att du aldrig skulle lämna mig när du ändå lämnar mig till slut.

Du har ingen aning hur mycket jag behöver en kram från dig just nu. Jag saknar dig.


Welcome razorblades, anxiety and drugs.

Försöker intala mig själv att rakbladen inte hjälper. Vill inte skära mig själv. Jag gör TA (tillämpad avslappning) för att lugna ner ångesten och musklerna som spänner sig.

Det jag skriver nu kommer ni antagligen bli sura över. Men jag vill dö, bara för att se om någon (speciellt du) skulle bry sig och för att slippa mina problem.
Jag vill skära upp handlederna så folk förstår att jag behövde hjälp, att jag behövde en vän vid min sida.
Jag vill ha hjälp.


När benen viker sig så håller du min hand Jakob.

Kom hem från min syster för två timmar sedan. Hemma hos henne är det inga bråk eller höga skrik, hos henne är det lugnt och mysigt. Där i hennes lägenhet kan jag vila öronen och huvudet. Där är jag fri från ångesten och tankarna.

I tisdags när vi kom dit så kom också Jakob. Vi drack och pratade. Jag somnade i hans famn. Han stannade tills torsdagen.


Sushi

Jag och syster delade på sushi, mums.
Förlåt för att jag ej har uppdaterat. Har sovit hos syster sen i tisdags och min praktik har tagit orken ur mig..


Frukost

Pappa har köpt frukost till mig :D


Moder, du ska ju hålla om mig när jag gråter.

Jag och min mamma har alltid haft en on/off relation. Eller, relationen är sällan on. Vi bråkar jämt, är oense om allting, lögner är en vardag och kramar är en högtid.
Från första stund så har jag blivit undanknuffad av min mamma. Det bara är så. Hon har haft problem med just mig, inte med sina andra barn. Det var min pappa som var föräldrarledig medans min mamma jobbade. Och hon jobbade för telefonsexlinjen. Det var där hon hittade en annan man som hon bedrog min pappa med. 
Pappa valde att ta ut en skilsmässa och min mamma försvann. Bokstavligen talat. I ett halvår var mamma borta, varken pappa eller mina syskon visste var hon var. Hon hörde aldrig av sig, hon ringde aldrig. Men till slut kröp hon fram och mina föräldrar skilde sig. Pappa fick vårdnaden
 

Jag har hört så många historier, både från pappa och från mina syskon. Om hur mamma betedde sig när jag var liten. Dem här historierna äcklar/skrämmer/irriterar mig mest:

- Mamma hotade min storasyster med kniv när pappa var på jobbet.
- Mamma vägrade betala för min storebrors student, hon sa "om jag skulle betala för varje fest jag går på skulle jag vara pank"
- När mina syskon skulle komma över till mamma för att fira hennes födelsedag satt hon bara i lägenheten i telefon med en kille och ville att mina syskon skulle berätta hur mycket mamma älskar killen. 
- Mamma försökte tvinga mig att ljuga för pappa.
- "Du har förstört din brors liv" , det har mamma sagt till mig
- Mamma har stoppat händerna i klorin för att slippa arbeta.
- Jag har ätit massa meds i onödan för att mamma tyckte jag behövde dem.
- När jag var inlagd på psyket hälsade inte mamma eller ringde.
- Min storasyster skrev förut till mig att jag skulle ta livet av mig och använda ett tjockt rep för att det skulle hålla, då stod mamma bredvid och kollade.
- Sist jag träffade mamma var det jag som fick krama henne.
- Mamma har ljugit om att hon har fått hjärtattacker och att hon har haft cancer.
- Mamma vill inte komma på min student. 
- När jag var mindre fick jag jämt julkort och pengar av morfar. Men sen slutade morfar skicka pengar och skickade bara julkortet. Mamma sa att han hade ekonomiska problem. Men nu har jag fått reda på att mamma har tagit pengarna.
- Mamma berättade aldrig för mig att mormor hade dött.
- Mamma mobbade sin man för hans vikt, nu är han smal.
- Mamma hotade pappa med kniv när han hade skaffat en ny tjej. Min storasyster gick mellan dem.
- Hon har avlivat sina två hundar för att dem vanvårdades. T.o.m djurskyddsföreningen (?) var över och kollade.

DU SOM VILLE HA LÖSENORDET TILL MIN LÅSTA BLOGG:

Fick en kommentar i fredags eller igår av en tjej/kille som ville ha lösenordet till min låsta blogg. Du som kommenterade: kommentaren har försvunnit men du kan mejla mig så pratar vi mer över mejlen!
[email protected]

SELF-HARMER PROBLEM #232


Ta mig tillbaka till det gröna gräset och våra nakna fötter.

Såg en bild på oss två på pappas mobil nyss. Vi skulle grilla med C på en strand här i byn. Så vi hämtade ved hemma hos mig. Bilden är tagen i somras, då allt var frid och fröjd och vi fanns för varandra. Nu är det bara tungt för oss att prata om våra problem och om känslorna vi har inom oss.
På något sätt vill jag skriva det här till dig men jag vågar inte. Vet inte vad jag får som svar och om jag ens får ett svar. Jag vill bara ha allting som i somras. När vi träffades nästan varje dag på impuls, när vi inte ens behövde göra något för att ha kul, när vi bara kunde låta sommaren ta hand om oss.
Och jag minns hur vi drev med C, fick henne att tro att du och jag bråkade. Och jag minns hur vi blev arga på C typ två gånger. Och jag minns hur vi drev om Julia. Och jag minns hur du fanns där för mig, hur väl du tog hand om mig. Ta mig tillbaka till den sommaren, bara för en stund. För jag är inte hel utan dig och jag är inte redo för ett hejdå.


Ångestattacker, skärsår och spyor

Ligger i sängen och skakar. Ångesten är så jäkla jobbig den här gången. Sist den var såhär stark var när jag åkte in på psyket i tre veckor.
Har skadat mig, skurit mig alltså. Låtit rakbladen öppna huden och titta på när blodet rinner. Rakbladen är så jäkla tröga så jag måste trycka lite hårdare men det är helt okej. Jag ska fixa nya nu. Skitvassa kommer dem vara. Fatta vad nice. Då behöver jag knappt röra huden...

Spydde nyss, haha. Vet inte om det är på grund utav mensen eller om jag mår så jäkla dåligt just nu.
Nej, nu ska jag hämta de nya rakbladen och sedan ska jag cutta! Springer på rosa moln. Kanske jag får hälsa på min Gud ikväll? Kanske är det min tur?
Ni som har mitt nummer får gärna rädda mig, skriva något gulligt så jag kanske kan ha lite självbehärskning. Skriv till mig gullisar. Prata med mig. För jag känner mig så ensam.


Meningslös blogg

Helvete, ångesten kryper närmare och trycker mig mot väggen. Jag kan inte fly och jag är inte tillräckligt stark för art slåss tillbaka. Rakbladen ligger bredvid mig och jag vill INTE skära mig. Jag vill fan inte. Jag vill vara en normal tonåring med fin och ren hud.

Har lust att bara vräka ur mig allting som jag känner. Men min blogg är inte så anonym längre, min blogg blir läst av människor som jag egentligen inte vill ska läsa den här bloggen. Skriver jag mina tankar kommer man kunna lista ut vem jag menar. Så jag antar att den här bloggen är värdelös. Sorry guys.


Du är inte mitt prio1 längre.

Jag vill inte säga hejdå men jag måste. Jag måste vara stark och ta steget. Ta steget ifrån dig. Du sårar mig bara gång på gång och du kan inte ens inse hur illa du har behandlat mig. Du säger bara att jag tjatar och hittar dina fel. 
Jag kommer alltid älska dig och du kommer alltid ha en plats vid mitt hjärta. Men du är inte längre mitt prio1
Så stanna där du är, med dina vänner och ditt liv. Jag har ändå inte någon plats där.
 

Arlanda

På väg till Arlanda, ska på jobbmässa där.
Btw, vad har hänt med alla kommentarer? Varför får jag inga för?!


Psykiska och fysiska planet

Mår inte alls bra, varken psykiskt eller fysiskt.

Psykiskt - har det jobbigt just nu. Praktiken tar mycket på krafterna, jag sover jätte dåligt, vänner som sviker, killar som är idioter, farmor som har blivit sämre och den jävla jobbiga KBTn. Stressar mycket pga skolarbetet och med farmor.

Fysiskt - Har ont i magen, huvudvärk varje dag, är helt slut i kroppen, problem med ena tanden.

Borde vara hemma en dag från praktiken så att jag kan vila upp mig. Har ju fan inte varit sjuk på hur länge som helst. Kanske jag behöver vara hemma en dag och ta hand om mig själv?


Jobb som personlig assistent?

Har ev. fått jobb som personlig assistent tack vare praktiken. Känns bra, otroligt bra!


Men hallå snygging.

Kom hem typ halv åtta, åt middag ny ligger jag i sängen. Behöver duscha men jag orkar verkligen inte. Vill inte känna mig äcklig men samtidigt så orkar jag inte bry mig.
Kanske ska sätta mig i duschen och låta de varma strålarna piska mot min hud. Haha, låter fan perverst.

Pratade med finaste M i typ en halvtimme i mobilen under bussrusan. Skönt och mysigt.

Nej men nu ska jag försöka gå till duschen.. Lika bra att ha det gjort, ska ju klippa mig imorgon (hej ångest)


Vill tacka mina fina vänner etc.

Vill bara tacka mina underbara vänner som här för mig just nu. Speciellt tack till M (handleder.blogg.se), C och carro. Det är en jobbig period i mitt liv för tillfället. Har ju äntligen börjat med KBT (fleeeeeera år efter).
Fö övrigt så har jag börjat med antidepp varje morgon igen. Utan läkarens tillåtelse. Anledningen till att jag käkar medicin utan att ha pratat med en läkare är för att det bara finns en medicinläkare på vuxenpsyk i min stad och jag fungerar inte ihop med honom.
Pappa och jag har pratat om medicinering, så jag tar rätt dos och även pappa tyckte att jag behöver käka meds.


Svar på massa frågor

 
har du verkligen varit nära att dö nån gång? alltså ett a l l v a r l i g t självmordsförsök. 
Njae, aldrig så allvarligt att jag har behövt söka upp akuten. En gång trodde dem att jag behövdes magpumpas men det blev inget. Sen har jag bara behövt plåstra om mina skärsår när det har blivit lite för djupt. Jag var tillsammans med en kille vars mamma var utbildad inom sjukvården (tror jag?) så hon skötte om mina sår då och då.

vilka mediciner har du tagit under dina dagar? 
OJ, kommer inte alls ihåg. Men cipralex (som jag förövrigt ska börja käka imorgon), lergigan, propavan, sertralin, mirtazapin arrow, atarax

vad vill du jobba med i framtiden?
Inom kriminalvården. Jobba på rättspsyk eller så.
 
Hur känner du dig i magen innan du ska ha mens?
Haha, alltså jag får ont i magen, typ som magknip fast mycket värre.
 
hur fick du dina diagnoser? 
PTSD fick jag efter mitt trauma (våldtäkten), fick den när jag började gå hos BUP. De kände igen mina symptom (sömnproblem/mardrömar och flashbacks, minnesförlust, känslan att vara förföljd), depression fick jag stax efter och sömnproblemen började ju också då.
 
hur länge har du varit sjuk?
Sen jag var 12 år.

Vad jag har handlat.. haha


Handlat för typ f e m h u n d r a

Nyss handlat hygiensaker/smink för typ 500 kr, visar när jag kommer hem.
Lol, så fort jag har pengar köper jag upp det. Måste fan söka hjälp.


Fråga: Vad har du för diagnoser?

PTSD, depression, insomni (sömnsvårigheter)

Men inom PTSD (posttraumatic stress disorder) finns andra diagnoser såsom ADHD, koncentrationssvårigheter, minnesförlust etc.
Men mina tre huvuddiagnoser är PTSD, depresson, insomni
 
PTSD
Depression
Insomni

Fråga: vad tar du för mediciner? :)

Alltså, för tillfället tar jag inga mediciner alls. Tror att jag egentligen behöver ta meds men jag försöker klara vardagen utan det.
Då och då tar jag insomnings och sömntabletter. Då brukar jag ta lergigan, propavan och zoplikon. '
Anledningen till att jag slutade med mina meds var för att jag inte kände någon skillnad så jag slutade ta dem. Berättade det för medicinläkaren på vuxenpsyk i min stad, han blev arg och sa att jag alltid säger så och tog bort recepten. Jag slutade gå hos honom och han är den enda medecinläkaren här i staden. 

Fråga: Hur många gånger har du försökt ta livet av dig?

Allt för många gånger, haha. Men några gånger var väll bara rop på hjälp. När jag gick i grundskolan var de flesta självmordsförsöken ett rop på hjälp. 


Ställ en fråga.

Har lust att skriva något men jag kan inte komma på vad jag ska skriva. Kan ni inte ställa frågor så jag kan svara på dem? Alltså, bara någon enkel fråga eller en fråga som kräver ett längre svar.


What could be more important than a little something to eat?

Tror min pappa är lite orolig över att jag aldrig äter, haha :( Lägger alltid för mycket mat på tallriken och tar några tuggar och sedan kastar jag tillbaka maten. 
Jag har ingen ätstörning, utan jag är bara väldigt kräsen när det gäller mat. Jag äter t.ex. inte rester, väldigt få köttsorter (äter bara kyckling och fisk), äter inte potatis eller grytor. Ja, listan blir lång om jag ska rabbla upp allting jag inte äter.

Minnen från inläggningen på BUP

För ungefär två år sedan (2011), precis innan sommaren började, låg jag inne på psyket i Uppsala i tre veckor. Där lärde jag känna fina människor och fin personal. En tjej som jag låg inne med har jag fått en rätt så bra kontakt med nu, vilket är skönt. 
När jag var inlagd denna långa period så lärde jag mig hur personalen fungerade. Vilka som förstod en och vilka som var där endast för att tjäna pengar. En tjej i personalen (lets call her S) och jag gick verkligen inte ihop. Hon var grym och grotesk mot både mig och de andra som var inlagda. Jag delade rum med en tjej som jag var nära kompis med för jätte längesedan, och den här tjejen blev illa behandlad av S. 

Hur som helst, jag hade somnat till under dagen. Tjejen jag delade rum med var på permis hemma. Jag drömde en mardröm som fick mig att spy. Så jag sprang till toaletten och spydde som en gris. Det var snart dags för middag och jag hade ingen lust att äta. Jag gick till S och förklarade läget, sa att jag hade spytt p.g.a. en mardröm och inte orkade äta just nu. Hon förstod, sa hon.
Senare mot kvällen ville jag ut och gå på en promenad. Men S tillät mig inte. Hon sa att man måste ha ätit middagen för att gå ut och gå. Jag sa att jag kunde äta maten nu och sedan gå ut men hon svarade "Vi äter maten tillsammans den tiden som vi har bestämt, varken före eller efter". 
Jaha, det var min promenadtur. Det enda som jag uppskattade inne på psyket. Att få komma ut, känna den friska luften, röra på kroppen och känna sig fri och normal. 

Vad ska man säga i ett videoinlägg?

Vill testa att göra ett videoinlägg på privata bloggen men vet inte vad jag ska säga.. Hjälp mig?


Dricka alkohol

Nu blir det att åka till några kompisar och dricka! Bajapäron!!!


10 hemligheter om V/Cutted

1. Jag är en sådan person som resonerar och reflekterar skitmycket. 
2. Men samtidigt är jag jävligt impulsiv. 
3. Jag har sex syskon.
4. Jag kan inte dricka alkohol med måtta. Antingen är jag nykter eller full.
5. Jag var vegetarian i ett år.
6. Jag har moppekörkort.
7. Jag har suttit i rättegång två gånger i mitt liv. Två gånger på ett år till och med.
8. 1,64 m, så kort är jag.
9. När jag var liten tryckte jag upp fingrar i halsen för att spy upp, då slapp jag jämt skolan.
10. Mitt namn är....

Vem bryr sig om tjejen som tog sitt liv?

Hur mycket jag än försöker så räcker det aldrig. Det räcker aldrig.
Känner såhär: vad fan lever jag för? Vem bryr sig egentligen om jag dör?

Pappa skrev världens gulligaste sms nyss. Tänkte inte visa det här.
Aja, snart ska jag skölja ur hårfärgen och sen ut och röka.


Dålig uppdatering

Sorry för dålig uppdatering, men jag är hos Syster. Så har inget nätverk.


Morgonlyx

Det som gör mig lite extra glad på morgonen <3


Skölj bort ditt blod med mina tårar.

Jaha, om tjugo minuter ska jag gå till bussen som för mig till min praktikplats. Men jag vill verkligen inte, jag vill vara kvar i sängen och tycka synd om mig själv.
Det är för mycket ansvar på praktiken, är rädd för att göra fel hela tiden. Dessutom saknar jag mina vardagliga rutiner som jag har i skolan.
Praktiken slutar v.15, så det är väll bara att stå ut.. Snart är det ju helg åtminstone..


Kommentera mera.

För att ändå ha rätt så många unika besökare varje dag så suger kommentarerna! Får typ inga alls...
Ni får gärna lämna tassavtryck om ni är nya läsare så att man vet. Hur som helst. Tänkte fråga er om vad ni vill läsa i bloggen då jag har fått en liten bloggtorka.
Vill ni läsa mer utav våldtäkten, minnen från psykakuten, minnen från jobbiga dagar eller annat?
 

När duschen blir röd av ditt blod känns det som att du har lyckats med något.

Kaos. Helt enkelt, kaos.
Stack hemifrån, hade skurit mig själv. Tog på mig min skinnjacka och drog, bara sådär. Utan att säga ett ord.
Under tiden jag gick så rökte jag. Så slog det mig, fan jag kan ju fimpa mig själv. Så jag drog av mig skinnjackan och tröjarmen. Tryckte cigaretten hårt, det brändes men gav en jädra kick. Så jag började springa. Sprang mot skolan. Satt mig på en bänk och messade med finaste M (handleder.blogg.se) och med Syster.
Sen ringde det. Jag var dåsig och kunde inte riktigt urskilja bokstäverna på skärmen. Jag tryckte på grön lur, hörde min Systers röst. Hon sa att Fru skulle komma och hämta mig. Så jag följde med dem, hem. Fick i mig ljummet kaffe och gick in i duschen. Blodet från de nygjorda såren rann. Blev rött på golvet i duschen Nu sitter jag inne på toan. Lyssnar på varenda steg som tas här ute. Just nu: pappa släpar sig till köket, han är full och har tagit x antal tabletter.

Jag vill härifrån. Vill inte vara kvar här.


Kan inte ens se mig i spegeln.

Jag orkar inte.
För mycket drama just nu. Bråk hit och dit, rykten och idioti. Pappa är full och bråkar med Fru, Syster har dragit så jag är ensam hemma med dem två.
Vill inte leva.


SELF-HARMER PROBLEM #002


The lies that you're telling me can't fix our problems darling.


Ger upp nu. Ska gå och skära mig, låta blodet skölja bort ångesten. För övrigt så har jag skaffat nya rakblad! Lycklig tjej!

She couldn’t get any farther away inside from her skin. She couldn’t get away.

När känslorna smyger fram igen och när tankarna blir för höga i huvudet och allt man kan göra är att falla. Hur jag än springer så kommer han ifatt mig förr eller senare. Vem jag än gömmer mig hos så hittar han mig. 
Det svider i kroppsdelarna som han rörde, hela kroppen känns som en hög med skräp. Hur fan kunde jag vara så dum när jag var 12 år? Vad tänkte jag med när jag träffa honom? Varför gjorde jag inte mer motstånd?

Har hört så många glåpord och sett så många dömande blickar. Från den förra klassen, från förra skolan, vissa vänner och även bloggläsare. Jag förtjänar allting egentligen. Jag förtjänar att höra hur korkad jag var, att jag förtjänade att bli våldtagen, att allt är rätt åt mig, att jag borde läggas in för alltid.
Ni förnekar det, ni förnekar att ni har dömande åsikter om mig. Men jag vet, jag har känt era blickar och jag har hört era ord. Tror ni inte att jag vet hur ni ser på mig när jag har t-shirts? Tror ni inte att jag kan höra orden som ni pratar bakom min rygg? 
Jag VET att jag förtjänar era blickar och glåpord, jag VET att jag förtjänade att bli våldtagen och slagen av honom, jag VET att jag var korkad och jag VET att jag borde läggas in på psyket. 

Vart ska jag landa när mina motorer slutar fungera?

Det är skrämmande att inte längre ha någon landningsbana. Att inte ha något ställe som jag kan krascha på. Jag har inte någon som jag kan krama om när allt blir svart.
Visserligen finns ju klasskamraterna och speciellt Carro. Som kramar mig, ringer mig och lyssnar. Men det räcker inte. Jag vill ha en annan person som tröstar mig, jag vill ha min person, min människa. Ungefär som Meredith har Christina. 

För mycket ångest, för många tankar i huvudet just nu. Måste städa rummet så jag kommer på andra tankar. Sen ska jag lukta på ammoniak tills det bränns igen.

Kan inte längre hålla i alla dessa trådar, måste släppa de flesta.

Just nu är det för många människor som sårar mig. Det får mig att vilja ta livet av mig, att sluta kämpa och ge upp. Det enda jag behöver just nu är en kram, en värmande kram och någon som pratar med mig. Pratar om vad som helst, allt mellan himmel och jord.

Igår/inatt blev en jobbig natt. För mycket drama och tankar. Satt uppe länge, pratade med Syster tills typ klockan 2. Efter det så var jag tvungen att skada mig, så ni som messade mig vet nu varför jag inte svarade. Jag var för upptagen med att skada min egna kropp. Ja, det är patetiskt men nödvändigt. 

Beneath your beautiful


Mar. 02, 2013

Det här var droppen. Nu vet jag vad jag betyder.


Uttråkad, röksugen och frusen

Har så tråkigt just nu och är fett röksugen men det är så jäkla kallt ute.


Not really sure how to feel about it.

Vet inte vad jag ska ta mig till. Att du kunde sjunka såhär lågt och sen smutskasta mig. Säga att jag är den som ljuger när det uppenbarligen är du som inte kan skilja på sanning och lögn.

Blir så otroligt trött på dig. Trött på ditt beteende. Vill bara att du ska försvinna. Vill kunna knäppa med fingrarna så du försvinner. Vill att du ska inse dina fel och hur många du har sårat.
Du kunde ha varit den bästa, mitt allt. Nu är du bara en pina.


RSS 2.0