Minnen från första inläggningen på BUP
"V, hur mår du?"
"Jo.. Jag mår väll hyfsat bra, trots omständigheterna" säger jag och kollar upp.
Min lärare, C, sitter där och kollar på mig. Jag känner hennes medlidande och hur obekväm situationen är för henne. Vi sitter i ett litet rum, i vilorummet. Jag sitter på en liknande säng och hon sitter på en hård stol. Hur länge har vi egentligen suttit här?
"Jag ska gå och äta lunch och sedan prata med rektorn. Så får vi se vad hon tycker att vi ska göra.. Du vet väll om att vi eventuellt måste ringa din pappa?"
Jag nickar bara. Klart att jag vet, jag vet att pappa måste veta allting som händer. Vadfan, jag är ju inte myndig.
Hon går iväg, i vad som känns som flera timmar. Efter ett tag kommer både hon och rektorn in. Rektorn ler lite nervöst mot mig. Helt plötsligt känns det som att jag har begått ett brott.
Både rektorn och C bestämmer sig för att åka in till psyket med mig. Så C ställer in alla sina lektioner och rektorn hämtar bilen. Vi är påväg in till psyket. C ringer min pappa och berättar vart jag är på väg. Stackars pappa, han måste vara orolig och rädd.
Väl där inne får vi sitta utanför och vänta på en ansvarig läkare.. Pappa kommer och möter oss. Han ställer en massa frågor, men jag vill inte prata och inte ens kolla på honom. C och rektorn säger att pappa får veta utav läkare senare..
"Men V, vad gör du här? Hur kom du ut? Vet din pappa att du är borta?"
"Jag vill inte vara kvar här.. Jag vill hem. Jag vill inte att pappa ska veta.."
Men hon tvingar mig tillbaka, leder mig till avdelningen igen. Och den här gången bevakar personalen mig.
Viktigaste personen i mitt liv
I mitt liv finns det få men viktiga personer. Personer som jag lätt kan sortera. Mina festvänner, mina bekanta och min bästavän. Men utanför dem här kategorierna finns ju självklart den viktigaste, min pappa.
Han var ju den enda som faktiskt trodde på mig och som alltid har kämpat för min skull. När jag själv gav upp hoppet stöttade han alltid mig och hjälpte mig. Han letade alltid efter utvägar till min fördel. I grundskolan, efter våldtäkten, då såg han till att jag blev sjukskriven så jag kunde vila.
Och nu, när jag har riktigt tuffa dagar på jobbet, finns han alltid här när jag behöver ta ut min ilska.
Och alla gånger som mamma svek fanns han alltid till hands. Han ringde och skällde ut satkärringen, han torkade mina tårar.
HÄR KAN JAG HITTA MIN TRYGGHET
Jag är en tjej som egentligen inte tycker om bilar eller för den delen förstår mig på bilar så mycket. Ja, jag vet att en bil har en motor (hehe) och koppling. Men jag vet faktiskt inte så mycket mer. Om du öppnar motorhuvudet på bilen är allt ett enda stort frågetecken för mig.
Hur som helst, min blogg handlar inte om fordon. Det jag vill komma fram till är att även om fordon är off my record, så finner jag ändå ett visst lugn i pappas thunderbird. I den bilen är jag trygg och det känns som jag är någon när jag glider på vägarna.
Så, ett sätt för mig att hantera min ångest, är faktiskt att åka bil, speciellt pappas thunderbird. Spelar ingen roll vart vi åker, om vi kommer hemma samma dag eller efter en vecka. Så länge jag sitter där mår jag bra.
FÖR ÖVRIGT, HAN ÄR HEMMA IGEN.
UP WHERE THE MOUNTAINS MEET THE HEAVENS ABOVE
Min pappa missbrukar alkohol men han är inte sämre för det.
Även om det här är det bästa för honom kan jag inte låta bli att känna ångest och obehag. Min käraste pappa, vad har hänt? Vad gör du där borta? Vill så gärna hälsa på honom men han sa att han inte vill ha besök, han vill inte att jag ska se honom så här.
P: "OK, är på sjukhuset nu och blir nog kvar ett tag, är ledsen att jag sårade dig, jag måste ha hjälp med detta, hoppas du förstår att det här är för dig å alla mina barn."
V: "Jag älskar dig pappa. Det blir nog bättre. Finns här för dig."
Några timmar senare skriver han,
P: Tror jag blir tokig, en jävla läkare på hela psyket, sex timmars väntan hitills, fy fan."
V: "Ligger du inne på psyket?"
P: "Ja nu har jag fått ett rum. Jag älskar dig."
V: "Okej vad bra, älskar dig."
Jag älskar dig pappa och du kommer alltid vara min hjälte. Du är min nummer ett, min stjärna. Trots ditt dumma alkoholmissbruk är du fortfarande stark och världens bästa pappa. Låt läkarna fixa dig den här gången och kom hem igen när du mår bra..
VAD FAN HÄNDE IKVÄLL EGENTLIGEN?
- Pappa var full redan vid elva tiden mitt på dagen.
- För första gången på länge så snäste jag tillbaka mot pappa och sa vad jag tyckte och tänkte om hans missbruk.
- Jag stack hemifrån, är hos Syster just nu. Har pratat både med A och och storebror.
- Satt och mös med F.H i hans bil.
- Fru hoppade från balkongen.
ESCAPE.
Jag har skurit mig, rätt så rejält den här gången. Nu drar jag hemifrån. Pappa bankar på massa grejer på övervåningen, Fru stack och jag gråter som ett barn.
Vet inte när jag uppdaterar igen. Kanske imorgon, kanske om en vecka eller kanske aldrig mer..
HELVETE, HELVETE
Pappa är full, igen. Den här gången stod jag upp och sa till honom exakt vad jag tycker och tänker. Även om jag hatar att se honom sårad så tror jag att det var det bästa jag kunde göra tills vidare. Han måste inse att det sårar människorna i hans omgivning. Är så nära att bara plocka upp rakbladen och skära tills jag inte känner något mer. Och ingen finns här, ingen märker hur jag egentligen mår. Min bästavän är så upptagen med sin graviditet, A svarar inte.
Kan jag inte bara få ett jävla tecken, ett jävla tecken på att jag betyder något för någon?!
Tipsa mig om era favvobloggar.
Läser typ inga bloggar nuförtiden. Har typ tappat alla namn.
Kan ni vara gulliga och tipsa de bloggar ni konstant följer?
Förövrigt har jag en jobbig kväll. Krama om mig
Want some changes
Vill skaffa mig en dagbok med massa värdefulla citat och meningar som är lika fina som poesi. Med vitt omslag och flygande fåglar på, helst i olika färger som blå, gul, svart och grön.
Vill inreda rummet i vitt. Ha målarfärg istället för likadana tapeter som familjeteamet har på sina väggar. Vill ha en gammal antik fågelbur i fönstret och en finare säng. Fylla bokhyllan med minnen och ha en vägg med massa bilder på mina vänner och familj. Vill slänga ut min tjocka fula TV som jag aldrig använder och göra en läshörna.
Vill förnya garderoben med nya kläder som inte är för stora. Som är fina och inte bara svarta.
Vill förändra mig själv. Bli tunn, färga håret och bli av med alla äckliga finnar. Vill göra ett näsjobb, förminska min feta näsa.
Vill ha en pojkvän, som håller om mig när jag vill rymma och som tröstar mig på nätterna. En som jag kan ta fina och fula bilder med. Han får gärna ha ett ryskt namn och vara finsk. Med små lockar i håret och ögon som tindrar.
Till alla er fina personer där ute.
Blir bara så ledsen när jag ser hur många äs-bloggar det finns, hur många våldtäktsbloggar eller självskadebloggar det finns.
Jag hoppas att ni får den hjälp ni behöver, om det så är piller eller samtal med psykologen. Jag vill alltid finnas här för er, lyssna på era problem och kanske vara en soptunna ni kan slänga problemen i. Det är bara att slänga iväg ett mail till mig så kan jag skicka nummer eller kik till er, eller om ni bara vill prata via mail.
Älskar er allihopa. Var starka och hoppas på en lyckligare framtid. ❤
10 hemligheter om V/Cutted
♪ Jag har en blandad musiksmak. Gillar allt från Bach till Dope. Mitt favoritband just nu är Sabaton.
♪ Ena stunden kan jag vara kär i en kille och nästa stund är jag äcklad utav honom. Därför är det svårt för mig att gå in i ett förhållande.
♪ Jag brukar kolla på skräckfilmer helt själv på nätterna. Men när jag var i spökhuset på Gröna Lund bröt jag ihop två gånger.
♪ Jag är livrädd för spindlar och andra kryp. Jag vet inte varför jag är så otroligt rädd.
♪ Kurt Cobain har varit min idol i många år. När jag var som mest deprimerad hittade jag hans band Nirvana. Efter det var jag fast för musiken och för honom.
All the lies, all the fucking lies.
Kan alla sluta ljuga mig rakt upp i ansikte? Sluta att gå mig bakom ryggen. Säga en sak men gör en helt annan.
Jag orkar faktiskt inte med alla era jävla lögner. Vill inte längre. Är så äcklad av allting och att ni ens kan göra såhär mot mig. Hur finner ni kraften att såra mig hela tiden?
Jag har gett upp killar nu, har gett upp hoppet om äkta vänner. Jag har pappa och min storebror. Det är allt som behövs. Dem sårar mig aldrig och dem ljuger aldrig.
PLL - best show in the world.
What doesn't kill you makes you wish it did.
Antar att jag hade en jobbig dag, lång arbetspass, en viss idiot och våldtäktsminnen.
Kaos, blodiga sängkläder
Ett jävla öppet brev till dig ditt äckel
När jag kom hem, föll jag bara ner i min säng. Och där låg jag, jag ville inte äta, jag ville inte prata. Allt jag hade krafter för var att duscha. Duscha bort all smuts, din äckliga lukt som satt fast på min kropp i flera veckor, dina handavtryck som var lämnade på olika ställen.
Skolan prioriterades bort. Jag försökte hitta styrka att gå till skolan. Men jag var så försörd att jag sjukanmäldes. Jag försökte ta livet av mig själv mitt i skolan. Det slutade med polisen kom och jag hamnade på psyket.
Min familj splittrades. Pappa började dricka starksprit, för han visste inte hur han skulle hantera den här hemska nyheten.
I was lost, alone in the dark. And I'm still in the dark.
Det här var första sommaren utan dig. Okej, sommaren 2013 var inte så illa som jag trodde. Jag fick ett jobb, bättre kontakt med pappa och storebror, festat sönder huvudet, bott på hotell, gått på konsert, cruisat i fina bilar, lärt känna fina pojkar och flickor. Men det var alltid något som saknades. Våra cigaretter vi rökte tillsammans, våra kaffepauser ute på verandan, alla kortlekar som vi la, alla spel som vi spelade, dem där skräckfilmerna som höll på ända tills klockan fem på morgonen.
Mina demoner har dödat allting. Och jag vet inte hur jag blir av med dem. Hur fan blir jag av med dem? Jag vill inte börja med tabletter igen, jag vill inte byta mer sängkläder. Jag vill ha dig.
Bästa personen i världen, kom tillbaka Kurtan.
We made a mess of what used to be love.
Jag har förlorat jätte många läsare här på bloggen. Är inte ens säker på att människorna som "bryr sig om mig" läser längre. Jag tror att det är anonyma människor som jag har lärt känna över internet. Vad fan har hänt med mina vänner? Vad har hänt med mig? Har jag förändrats?
Do you consider yourself "addicted"? Why or why not?
Förr, för typ några månader sedan, skulle jag ha kallat mig själv för missbrukare. Men nu kan det faktiskt ta upp till flera dagar innan jag skadar mig.
What is your motivation to recover?
Tenacious D
Det var nog det bästa jag har gjort i mitt liv. Dem var otroligt bra.
Någon annan som var där?
What part of your body is most affected by it?
How long have you been self harming? Discuss why you started.
Men cirkus sex/sju år.
Jag började skada mig själv pga våldtäkten, mobbning och familjeproblem. för att jag inte fann något annat som kunde distrahera ångesten. Ångesten var för stor för mig och jag testade att börja skära mig. Tyckte om känslan och fick ett missbruk.
30 day self-harm challenge.
Sometimes it hurts instead..
Jag vet inte vad jag ska göra, allvarligt. Hur kan man vara så kär i en person man inte kan få? Hur kan man vara så dum att man utsätter sig för smärtan om och om igen?
Jag antar att mitt hjärta tror det finns en liten chans att vi blir två. Att om jag tillbringar flera timmar med honom så kommer känslor att växa fram.
I Wish I Could Tell Every Young Girl...
Idag blir V/cutted 19 år
Idag fyller jag år. Hela nitton år, det betyder att jag har ett år kvar till systemet.
Familjen kommer inte fira mig idag. Pappa ska opereras nu. Jag och Fru ska åka in till sjukhuset efter jag har slutat jobbet.
Men grattis till dig själv V.
Daddy, I love you until the end.
På torsdag ska pappa på OP. Är så otroligt jävla orolig och lite smått ledsen eftersom det är på min födelsedag. Jag älskar dig pappa. Glöm aldrig det. Du var den personen som stod bredvid mig efter våldtäkten, du var den som bar mig upp från djupa gropar. Det var du som slogs för mig, mot socialen, polisen, våldtäktmannen, BUP, psykakuten, advokater, försäkringskassan. Och aldrig att du gav upp.
En sångarsaga
