ESCAPE.

Jag har skurit mig, rätt så rejält den här gången. Nu drar jag hemifrån. Pappa bankar på massa grejer på övervåningen, Fru stack och jag gråter som ett barn.
Vet inte när jag uppdaterar igen. Kanske imorgon, kanske om en vecka eller kanske aldrig mer..


What doesn't kill you makes you wish it did.

 
Inatt föll jag. Jag skar mig, öppnade upp min hud. Känslorna och tankarna var för många och ångesten var för stark. Jag försökte verkligen att undvika det här. För jag vet, om jag börjar skära mig igen, kommer jag bli beroende igen. 
Antar att jag hade en jobbig dag, lång arbetspass, en viss idiot och våldtäktsminnen.
 

Kaos, blodiga sängkläder

Kaos. Blodiga sängkläder. Djupa sår. Blöta kinder. 
 
Känner mig oduglig, oviktig, oönskad, oälskad, ful, äcklig. Vill inte andas längre. Ångest.

I can always see the reflection in my razors.

Jag är bara så trött. Trött på jobbet, trött på sömnsvårigheterna, trött på saknaden och trött på att leva.
Vill snitta upp handlederna, men jag vill inte ha massa ärr som syns. Så det får väll bli att snitta upp benen istället. Då ser inte arbetskollegorna mina ärr och mitt patetiska mående.
Skär och skär djupare. Tills blodet har tömts och du har förlorat medvetandet. Skär så att du inte lever längre. Ta ditt liv.


V/CUTTED/

 

När inget hjälper, och rakbladet är i närheten.

 
 
Håller i mitt rakblad, jag skulle lätt kunna skära lite djupare den här gången. Och skära så att läkarna inte kan sy igen det. Jag skulle lätt kunna avsluta mitt liv här & nu.
 

Fråga: är den där nagelsaxen som du fottat vass?? du har den med texten "har domma hemma för att inte känna mig ensam"

 
Antar att du menar den här?
Den är helt okej, man får trycka lite hårdare bara men det fungerar i allafall. Skulle väll inte direkt föredra den framför andra, tror till och med att jag har slängt den här saxen. MEN, rakbladen stannar alltid.

Ärr

Det är något speciellt med ärr. Jag fascineras över hur fina dem är.
Låter ju sjukt och stört, men jag är öppen i den här bloggen. Ibland kan jag faktiskt tycka att ärr är fina.


Welcome razorblades, anxiety and drugs.

Försöker intala mig själv att rakbladen inte hjälper. Vill inte skära mig själv. Jag gör TA (tillämpad avslappning) för att lugna ner ångesten och musklerna som spänner sig.

Det jag skriver nu kommer ni antagligen bli sura över. Men jag vill dö, bara för att se om någon (speciellt du) skulle bry sig och för att slippa mina problem.
Jag vill skära upp handlederna så folk förstår att jag behövde hjälp, att jag behövde en vän vid min sida.
Jag vill ha hjälp.


Ångestattacker, skärsår och spyor

Ligger i sängen och skakar. Ångesten är så jäkla jobbig den här gången. Sist den var såhär stark var när jag åkte in på psyket i tre veckor.
Har skadat mig, skurit mig alltså. Låtit rakbladen öppna huden och titta på när blodet rinner. Rakbladen är så jäkla tröga så jag måste trycka lite hårdare men det är helt okej. Jag ska fixa nya nu. Skitvassa kommer dem vara. Fatta vad nice. Då behöver jag knappt röra huden...

Spydde nyss, haha. Vet inte om det är på grund utav mensen eller om jag mår så jäkla dåligt just nu.
Nej, nu ska jag hämta de nya rakbladen och sedan ska jag cutta! Springer på rosa moln. Kanske jag får hälsa på min Gud ikväll? Kanske är det min tur?
Ni som har mitt nummer får gärna rädda mig, skriva något gulligt så jag kanske kan ha lite självbehärskning. Skriv till mig gullisar. Prata med mig. För jag känner mig så ensam.


The lies that you're telling me can't fix our problems darling.


Ger upp nu. Ska gå och skära mig, låta blodet skölja bort ångesten. För övrigt så har jag skaffat nya rakblad! Lycklig tjej!

Behovet.

Har sånt stort behov av att skada mig själv just nu. Vill trycka rakbladet in i huden. Öppna huden och se hur blodet sipprar ut från öppningen. Vill känna rushen när blodet rinner och pappret blir helt rött. Vill känna blodet, vill känna den ilande känslan när rakbladet öppnar huden.
Har nästan abstinens, är beroende av att skada mig. På ett eller annat sätt. Skära sig, fimpa på kroppen, nypa/slåss, trycka ner händerna i varmt vatten, virra en halsduk runt halsen och dra åt. Alternativen är många.
 
Måste göra något nu. 

Om att skära sig.

Ögonen går knappt att hålla öppna och det sticks i armen. Det är en skön känsla, känns nästan som att jag är bedövad. Jag vet inte om jag är klar. Vill ut och röka och fimpa på mig, ett sätt jag skadade mig själv på förut. Vill få tillbaka endorfin kicken jag fick utav den brännande känslan.
Jag ska fortsätta skära mig, en sån jävla skön känsla. När blodet sipprar fram och hur såret är öppet och färskt. Har fixat nya rakblad, känner mig som en liten flicka på julafton.

Jag vill inte leva i denna värld längre

Jag vill bort. Vill inte bo i den här äckelstaden längre. Jag vill bort, lämna stället.
Just nu sitter jag med mina rakblad i sängen och försöker hitta anledningar till varför jag inte ska skada mig. Men jag kan inte hitta några.

Så jag vet inte vad som händer nu. Jag vet inte varför jag skriver det här.


Hehe, blodet rinner <3

Då var dem första snitten gjorda. Nu finns det inget som stoppar mig längre.

Förlåt M, jag var inte stark nog.


Cut/Cut/Cut/Cut

Blodet rinner och ångesten dämpar lite. Men det är fortfarande för mycket ångest och jag har för lite skärsår och är inte tillräckligt ren.

Jag är inte klar ännu.


Never alone.

Har alltid dem här som jag kan räkna med. Låter jätte egoistiskt och elakt att skriva så. Men när jag känner mig ensam kan jag alltid ta fram dem här sakerna.


RSS 2.0