cutted

Är så trött att det inte finns. Ligger helt utslagen i sängen men kan inte förmå mig till att sova. Jag tänker sitta uppe inatt. Jag ska röka, plugga och kolla på pretty little liars.

Anyway. Var min tredje träff med psykologen idag. Jag tror vi har börjat med KBT nu. Har iaf fått hemuppgifter.

Då är det bestämt, klubborna har slagits i borden. Jag ska iväg. I helgen ska jag åka iväg. Ensam för första gången (åtminstone en sån här sträcka).
Jag åker på fredag och kommer hem på söndag eftermiddag. Jag längtar. Slippa det här stället och bara vara fri i en ny stad. Dessutom med världens finaste människa.

Jag har deukit för mycket och vill ta någa tablerter och dö. Eller åtminstone flyga lite. Vill sköra

Men åh, orkar inte att vara vaken nuu. Ska ju fan på fest idag, vill vara utvilad.

Fick börja en halvtimme senare idag eftersom klassen skulle fortsätta se den äckliga filmen idag. Dock blev det missförstånd och jag kollade på filmen iaf.. Hehe.
Blev ju lite deppmode men det blev bättre under dagen.
Hur som helst, hela den här dagen har jag frusit. Jag kunde knappt gå upp ur sängen klockan fem imorse för det var så jävla kallt. Frös hela tiden i skolan och hemma hos Ella, fryser fan nu också.
Okej, för att gå igenom dagen ordentligt och inte hoppa bland händelser så tänkte jag skriva punkter. Tjoho!

1. Andra bussen på morgonen var fucked. Var en chaufför som övningskörde rutterna så en annan chaufför fick förklara vägen. När jag nästan var framme på min hållplats bar jag den enda i bussen och båda chaufförerna kollade konstigt på mig (hej, jag är paranoid).
2. Kollade den äckliga och jobbiga filmen iaf. Men jag var helt känslokall under filmen. Grät inte och jag blev inte arg.
3. Vi pratade om studentflaken i klassen idag och jag har sådan stor jävla lust att skita i flaken. Men jag tänker inte gå in på det något mer på bloggen. Känner inte för att skriva om dem människorna i min blogg och skriva något som gör att dem kan må dåligt.
4. Pappa ringde mig och berättade att han har bokat tid hos läkaren åt mig. Jag har fått en tid på onsdag eftersom det lät viktigt. Usch!
5. Jag åkte hem till Ella efter skolan och hämtade lite dricka (vodka och cider) som jag ska ha imorgon. Hon åkte samma buss som mig till min stad sedan. Var hemma klockan 8.
6. Jag har heeeeeeeeelg och har lovat mig själv att inte skada mig under hela helgen!

Men aja, nu ska jag fortsätta dricka mitt te och läsa min bok. Hela kroppen skakar fast jag ligger under filt och täcke!!

Har suttit i det här rummet i snart en timme. Paniken är nästan borta och jag andas normalt och har regelbundna hjärtelag.

Dock är jag deprimerad och har behov att skära mig. Men så länge jag är i skolan klarar jag av att inte skada mig.

Fan då mamma. Vill bara att du ska se mig, höra mig och prata med mig. Vill ha dig som min mamma och inte som en främling.
De dagar då du mår bra fungerar allt normalt och vi kan faktiskt ha en ordentlig konversation. Men de dagarna är få och jag har knappt kunnat prata med dig. Allt har bara kretsat runt dig, runt alla dina lögner. Du har ljugit så många gånger för mig att jag har så svårt att tro dig idag. Mest har dina lögner bara skadat och inte skyddat.
Jag är så nervös, rädd, orolig över att träffa dig på lördag. Tänk ifall du är arg på mig, ifall jag råkar säga något fel? Jag är rädd att du kommer ignorera mig och skada mig.
Men jag gör det här för min bror. Inte för dig och inte för mig. Utan för min bror förtjänar att ha en normalt fungerande familj, även om det bara är en fasad. Han ska inte behöva lida för dina handlingar. Och jag tänker inte låta mina känslor förstöra hans helg.

Sitter i ett samtalsrum i skolan helt själv. Är tvungen för mitt eget bästa. Höll på att få panikattack.
Jag redovisade på morgonen om psykiskt sjuka föräldrar. Höll på att dö för jag tänkte bara på min mamma.

Nu är det en annan redovisning om våldtäkt och jag klarar inte ens att lyssna på det. Är så jävla svag. Så jävla patetisk.

Ägnar några tankar till min kära storasyster som har det tufft just nu.

Jag kommer alltid att älska dig hur mycket vi än grälar. Du är en underbar mamma till dina barn och du kämpar även om det är svårt. Ge aldrig upp. Sänk aldrig huvudet.

Trött på dramat. Trött på lögner, rykten, idioti.

Nu sitter jag på bussen påväg till en annan stad för att träffa en kompis. Skönt att komma iväg från min stad.

Igår blev lite kaotisk. Skar mig. Började på överarmen och sen började jag skära mig på underarmen. Hann inte skära mycket innan min kompis C skrev till mig. Så jag gick ut och rökte och pratade med C i telefonen. Så skönt att höra C röst. Kanske ska åka upp till C innan sportlovet, ev betalar C biljetten.
När jag hade pratat klart så gick jag hem och fick ångestdämpande mediciner av pappa. Blev väll lite bättre åtminstone.

Jag vill bort. Vill inte bo i den här äckelstaden längre. Jag vill bort, lämna stället.
Just nu sitter jag med mina rakblad i sängen och försöker hitta anledningar till varför jag inte ska skada mig. Men jag kan inte hitta några.

Så jag vet inte vad som händer nu. Jag vet inte varför jag skriver det här.

Somnade under min sömnvägran. Blev straffad genom att drömma om våldtäkten. Och drömmen var så jäkla verklig.

Ända sedan jag var 12 år har jag haft problem med att sova. Jag kände riktig ångest när jag var 12. Jag blev våldtagen när jag var 12 år.
Han tog min oskuld och min tro på mänskligheten, han fick mig att hata min egna kropp och personlighet. Han tog min utbildning.
Jag vill bara glömma och gå vidare.

Jag har ju då världens bästa klass.
Tänkte ju vara hemma men jag ångrade mig och min ena klasskompis tjatade på att skolan skulle vara så tråkig utan mig. Hon gav sig verkligen inte, sötnosen!
Min andra klasskompis tog kort på katten som jag har satt upp i klassrummet för att alla ska må bättre. Så hon tog kort på den och skickade till mig så jag skulle må bättre.

Tack till alla dem underbara personerna som gör vår klass till vad den är. Tack för att ni får mig må bra och får mig att orka igenom dagarna. Kan alltid lita på dem människorna<3

Det är fucking prov imorgon. Om kognitiv utvecklingsstörning. Typ ABC-nivåer, begåvning, autism osv.
Jag har ju då skjutit upp allt till dagen innan, alltså idag. Nu när jag har renskrivit allting så förstår jag inte ett piss. Kan ju bara räkna med att få IG imorgon. Wiho.

Att jag aldrig kan vara sjuk utan att tänka på skolan? Igår tänkte jag vara hemma för att vila upp mig men det blev inte så. Jag ville inte missa skolan så jag fick stressa till kvart i sju bussen.
Idag tänkte jag också vara hemma. Låg och sov till 9:11. Men sen så ville Ella att jag skulle komma och jag ville inte missa skolan så nu sitter jag på min buss påväg till skolan.

Har mensvärk btw, så det var väll vad som övertalade mig att stanna hemma mest. Annars ville jag vara hemma på grund av min ångest.

Är helt upptagen av serier i mitt liv just nu. Tror att det får mig att må lite bättre och tänka på annat. Men det ger också mycket stress.
Just nu följer jag tunnelbanan, efterlyst, last resort, criminal minds, greys anatomy, tbbt och pretty little liars.

Det är prov på fredag och jag har ute pluggat. Har inte orkat. Känner ingen lust bara. Får väll råplugga imorgon..

Ligger i min säng i mörkret och bara låter tårarna falla. Är hungrig men jag vill inte äta. Är så pissigt sur på allt.
Jag orkar inte längre. Vill släppa livet här och nu.
Orkar inte med skolan, de långa skoldagarna och påfrestningarna från skolämnen såsom psykosocialt arbete. Känns som alla kollar på mig när läraren nämner barn och ungdomar i riskzonen.
Jag saknar mamma samtidigt som jag hatar henne. Men samtidigt kan jag inte sakna henne för jag har aldrig haft henne. Vill veta hur en mor och dotter kram känns, vill veta hur ett samtal mellan mor och dotter påverkar dottern.
Jag vill skriva att jag vill dö. Men det är tabu. Men jag vill bara inte leva.

Imorgon tänker jag vara hemma från skolan. Måste vila upp mig, bara ligga hemma och ta hand om mig själv.

Vill inte att det ska vara den 26/1. Vill inte. Allt kommer bara fucka up sig. Tänk ifall jag träffar henne då. Ifall hon inte säger något och jag kommer bryta mitt egna löfte och försöka att prata med henne? Ska jag säga hej? Ska jag ignorera henne? Ska jag stanna hemma den dagen?

Det här fungerar ju uppenbarligen inte. Förstår inte varför jag försöker när det är meningslöst. Jag sårar bara mig själv.

Nu ska jag iallafall försöka att inte skriva något mer till henne något mer, inte höra av mig. Så får hon smaka sin egna medicin. För jag är trött på att bli bortknuffad, jävligt trött.

Vill skära, skära. Vill cutta, cutta. Vill blöda, blöda. Vill dö.

Jag är nog totalt utbränd, känner bara likgiltighet till andra människor. Har inte empatin.
Dessutom är mitt självförtroende på botten. Jag menar verklige, verkligen på botten. Känns som att jag aldrig har haft självförtroende innan. Självkänslan tumlar väll också nere på botten.

Allt det där beror nog på många saker i mitt liv. Som sagt, utbrändhet. Men även livssituationen just nu. Och skolan. Hade psykosocialt arbete idag igen. Det sög. Skulle svara på massa frågor som skulle lämnas in. Kunde bara sätta mig själv in i alla frågor.
Min lärare säger att man måste ha bearbetat allt det svåra i sitt liv för att klara av kursen. Jag kan ju redan nu se att jag får ett IG. Hejhopp!

Men vafan, ring då.

Jag tror inte att jag klarar av psykosocialt arbete. Kursen väcker äckelkänslor och flashbacks.
Känns som jag precis blivit våldtagen igen.

Jag har inte bloggat på hela igår av olika orsaker. Dels har jag det jobbigt just nu med vissa känslor, sen har jag det jobbigt med depressionen och slutligen hade jag två jobbiga lektioner under första skoldagen.

Alltså det är så himla mysigt att komma tillbaka till skolan. Alla kamraterna som slänger sig över en och kramas och alla ciggen man har att röka med folk (wiho, behöver inte röka själv<3)
Men under dagen blev det jobbigare. Jag var trött och inte så pigg på livet. Så har vi vår första religionslektion och läraren ställer oss frågorna "tänker ni på döden?" "Vad har ni för dödsinställning?" Men alltså, nej. Jag satt tyst och sjönk ihop. Kunde inte svara på frågorna för jag vet inte. Ja jovisst har jag tänkt på döden (det har väll alla?) men vad jag har för inställning? Vad händer om jag säger att jag just i detta ögonblick, vill avsluta mitt liv?

Sen sa en tjej i klassen "bara jag som känner att 2013 kommer bli ett bra år?"
Jag hade lust att säga: "Nej, 2013 har sugit hittills så varför skulle det ändras? Jag har haft ångest, jag har skurit mig, jag känner ingen livsglädje"

Och till sist var det psykosocialt arbete. Orkar inte ens gå in på vad som hände där.. Orkar bara inte.

Jag ger upp nu. Jag har inte styrkan.

Precis som jag trodde så skulle 2013 suga. Varje dag på det nya året har jag haft ångest, jag har gråtit och varit rädd. Dessutom har jag brutit mitt och M's löfte. Jag är inte stark, fan då. Trodde jag var stark.

Idag vill jag bara avlida. Men jag ska inte göra något dumt. Det kanske blir bättre när jag har börjat skolan och får träffa mina underbara klasskamrater och får in mina rutiner igen.

Grattis till min storebror btw, hoppas du får en awesomedag!

Har nyss spytt. Mådde så fruktansvärt dåligt så jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Så jag spydde.
Är så trött psykiskt. Är rädd.

Åhhhhh!

Då var dem första snitten gjorda. Nu finns det inget som stoppar mig längre.

Förlåt M, jag var inte stark nog.

Det här var sista gången som jag tänker visa min kärlek för dig. Är så trött på att inte få något tillbaka och känna sig ouppskattad. Nej fyfan

Sometimes you need to end things right.

Har fått lite lergigan och ciggaretter. Det börjar lugna ner sig lite i mitt huvud.
Men jag ska inte vara för glad ännu. Ångesten kommer tillbaka så fort man börjar bli lite glad.

Vill bara påpeka att jag äskar min bästavän Emelie. Hon vet verkligen vad som behövs göra och hon bryr sig mer om andra än sig själv. En underbar vän. Det är tillåtet för er andra att bli avundsjuka..

Jag har känslan nu. Känner mig smutsig och utnyttjad. Vill skrubba bort huden.

Jag var tolv år när jag förlorade min oskuld. Med en äldre man klädd i en grön munkjacka. Hans leende sitter kvar i mitt huvud och hans händer bränner fortfarande mot huden. När jag förlorade min oskuld grät jag. Det gjorde ont och hans skadade mig både fysiskt och psykiskt. Han höll ner mig, höll för min mun så jag knappt fick andan, han hotade mig, slog mig och rev mig. Han kollade på mig när jag grät och hans brydde sig inte.

Det gör ont och ni kommer aldrig förstå. Ni kommer aldrig kunna sätta er i min sits. Ni vet inte hur det känns att ha förlorat oskulden till en jävla våldtäktsman, ni vet inte alls hur ont det gjorde eller hur jobbigt det var. Ingen gör det. Bara jag.

Hatar ångest. Hatar min depression. Hatar PTSD. Och jag hatar mig själv.
Varför kan jag inte bara vara glad? Varför känner jag ett jävla behov att skära mig?

M, förlåt, men jag kommer nog bryta vårt löfte. För det här håller inte. Jag måste skära mig, känna det varma blodet som rinner. Måste sänka min ångest.

Ångest. Behöver en kram. Behöver prata.

MEN KAN NÅGON PRATA MED MIG & KRAMA MIG?!?!?!?!

Ibland hatar jag dig, ibland saknar jag dig, ibland älskar jag dig.

Aldrig har jag mött en kille som dig. En vuxen kille som leker med tonårstjejers hjärtan och känslor. Du har fyllt mitt hjärta, sytt igen det och gett mig hopp. Samtidigt som du har förnedrat mig, brutit mitt psyke och fått mig att känna meningslösheten med livet.

Vill spola tillbaka till den där dagen och gjort andra val. Hade varit så mycket enklare om vi aldrig hade träffats.
Men jag vill även ha träffat dig men gjort andra val.

Du sa att jag borde söka hjälp för jag har svårt att släppa in människor i mitt liv. Så jag har gjort det. Sökt hjälp. En ny psykolog. Du har sagt att jag är svag som skär mig och är ett emo. Så jag har intalat mig själv att jag inte är stark någonstans. Du sa även att jag är en hora, så någonstans inom mig har jag börjat resonera som en.
Du får mig att känna mig värdelös, ogillad, äcklig och svag. Du har också fått mig att tro att jag inte förtjänar någon kille, eller kärlek överhuvudtaget.
Jag har nog dragit mig undan lite. Haft svårt att öppna upp mig och lyssna på andras problem. Jag har tryckt rakbladen mot min hud i vetskapen om att jag är en värdelös svag hora. Som ändå ingen tycker om. Det får mig att trycka rakbladet lite djupare in i huden. Kanske jag dör?

Åh, varför blev det ens såhär? Varför var jag inte bara säker på mig själv och på dig? Varför släppte jag inte in dig i mitt liv?
Visst, så som du betedde dig så är jag lite glad att det inte blev du och jag. Att du hade rätten att kalla mig svag och emo eftersom jag skär mig själv. Att du valde henne före mig och att du smög bakom mig rygg.

Men jag önskar att jag hade någon, någon som älskar mig för den jag är och som är ärlig. Någon som håller om mig när jag mår dåligt och någon som bryr sig om mina problem.
Kanske var det just meningen att det inte skulle bli vi två. Kanske hade Gud andra planer för oss.
Snälla. Låt mig slippa dig och din flickvän. För det sårar mig varje gång jag ser er. Jag har ont i magen när jag ser er hålla varandra i handen och det gör ont i hjärtat att du haffade henne framför mina ögon. Det gör ont i mitt huvud att tänka på att ni har varandra medans jag är ensam.

Ångest+lite för mycket vin i kroppen

Har haft äckelångest idag. Började runt fem tiden eller något och det har hållt i sig hela jävla dagen.

Så träffade jag en kompis för att må bättre. Till en början fungerade det utmärkt. Mådde bra.
Sen kom jag hem och möts inte av något hej eller något. Typ som om jag inte fanns.
Sätter mig i köket för att Pappa kanske skulle märka mig. Han kommer till mig och skriker. Säger att jag har förstört deras jävla skrivare?!?
Har lust att rymma hemifrån och käka tabletter så jag dör. Vill skära upp mina handleder så jag förblöder. Vill inte vara kvar här. Behöver prata..

Är hemma hos min syster. Egentligen skulle jag hem igår men jag stannar tills idag :-)
Hon sover och jag spelar fable 2. Ska snart ut och röka men det är så jäkla kallt, skakar av kyla.

Idag har jag färgat håret till mörkare brunt:p

Är så jäkla trött just nu. Ska väll röra mig hem snart och vila som fan. Tvätta lite och så, om jag orkar.

Bara att tänka på dig så känner jag mig svag. Jag känner mig patetiskt och äcklig. Men mest känner jag mig svag. Svag för att jag skär mig och för att jag bara lyckad hålla emot i några dagar.
Jag är så jävla sårad utav dig och jag förstår inte hur du kan ha vänner. Jag mår bara dåligt att se dig. Så helst vill jag att du flyttar men du har ju också rätten till att leva även om den rätten är svag.

<3<3

Är hemma hos syster och spelar fable 2. Hon sover, fast egentligen skulle vi lana.
Äsch, jag ska nog ut och röka och sedan fortsätta spela. Kanske göra toast eller något.

Har aldrig varit så glad på att komma på en buss. Dels för värmen (mina fingrar är röda och går knappt att röra) och dels för att slippa någon Fredde.

Satt på stationen. Från typ klockan fem till tjugo i sex stod någon alkoliserad och drogad kille och pratade med mig. Allt började med att han fråga om en cigg och jag gav en.
Han berättade om:
*Generaler. Vad är en general? Finns dem inom olika områden? Ja fråga Fredde så vet du allt. En general är en person som strukturerar uppgifter. Men inte fan tänker Fredde lyda någon sådan. Han har ju fan utbildning så han kan allting.
*Han ska börja plugga. Han började jobba direkt efter skolan så han har aldrig vidareutbildat sig. Kbry.
*Han har jobbat inom backström?
*Folk som har mycket makt i Sverige (poliser, läkare och politiker) vill bara trycka ner personer.
*Usa är ingen stormakt. Jo det är säkert. Fredde vet allt sörru. Det är Sverige som är stormakt. Hur vet han det? Har du någonsin sett en amerikan i Sverige? Wtf.
*Hans ringfinger på vänstra handen är kapat efter en olycka. Eller nej vänta, det var ingen olycka nu. Hans knarkade kompis sprang mot honom med en kniv? Jodå.
*Läkare försökte döda honom på behandlingshemmet. De skulle ge honom en spurta men han kände att något var fel. För den läkaren brukar döda folk. Lol.
*Han är den enda som har överlevt med ett hål i hjärtat som han har haft i 17 år. Sedan sa han att han har käkat winegums som borde ha dödat honom men inte gjorde det (vet inte om han menar godiset eller om det är något slags knark)
*Han känner någon Arne som ser ut som den stora feta i Robin Hood. Arne har blivit frälst av kyrkan men Arne tycker att Fredde ska vara otrevlig om han ska lyckas i livet.
*En tjej som han raggade upp på en parkbänk bland massa knarkare heter Angelie. Hon var tydligen psykisk sjuk och förnedrade honom och han slog aldrig henne (va fan har det med saken att göra?!?), han kopplar hennes namn till ängel och lie.
*Han snodde saker på affärer för 600 kr (idag motsvarar det tydligen 1000kr) och sålde det för halva priser så han kunde köpa sprit.
*Han var på rättspsyk i fyra år p.g.a han slog sönder en fönsterruta framför angelie?
* Lyssba aldrig på psykläkare för då får du äta mediciner i resten av ditt liv.
*Läkare hittar på sjukdomar så man ska käka mediciner.
*Han körde bil full och utan körkort.
*För att få makt och komma någonstans måste man mörda folk.
*Satan är kronan. Kungar har dödat i hundra år.
*Korkade människor är tråkiga medans smarta människor är roligare och knarkar?
*I en hundradelssekund kan han se en vitstrand som på tavlor, hans Ferrari för 5,8 miljoner och hans villa. Låter ju mysigt.
Men han kan också se spritflaskorna, margaritas och hans guldiga ringar.

Kommer inte ihåg allt. Men en sak har jag lärt mig, bjud ALDRIG någon konstig människa på cigg.

Den ska vara på stationen kvart i men den har inte dykt upp ännu. Jag tror inte att den kommer.
Helvete

Jaha, nyår är över. Det är ett nytt jävla år, 2013 säger dem.
Men jag är inne på 2015.

Det har varit helt okej. Firade först hos S i Märsta. Sedan blev det krök med syster och hennes vänner. Träffade min gamla klasskompis. Tror jag höll någon i armen, men jag var full. Gått så in i helvete mycket. Skrikit, blivit blöt av regnet, ramlat och gått ut på öppna vägar. S.H gick in på någons tomt och kissade.
Vi gick till 7eleven och köpte nyårskorv, fast jag åt inget. Träffade C.L och hade roligt. Alla var lagom fulla.
Polis med blåljus, fast det var inte till oss.
Har varit hos min syster ända till nu. Jag väntar på min buss. Ska hem och sova bort ruset. Jag fryser och är blöt, vill hem nu.

Nej, inget mer nyårsfirande för mig. Alkohol tär på kroppen. Usch.

Nu ska jag på fest hos min systers kompisar.

Dock var det inte så jävla bra att dra iväg nu. Är ju fan livrädd för höga ljud = nyår är pain.
När jag stod och väntade på min buss så var det några ungdomar (typ 10st) som stod på andra sidan vägen och sköt. Jag försökte tänka på annat men mitt hjärta pumpade i 180 och jag fick svårt att andas. Att det var ungdomar som sköt gjorde ju inte saken bättre. För ungdomar har ingen respekt till något och dem failade när dem sköt (raketerna stannade på marken och åkte åt sidorna istället).