Jag bor i en övergiven stad

Jag är bara så trött, psykiskt trött. Önskar att pappa vore här så jag kunde prata med honom. Vill kunna prata med någon, bli kramad och omtyckt.

Vill verkligen inte leva men samtidigt så är jag för feg att ta livet av mig själv. Är för feg för att trycka rakbladen lite djupare, för feg för att ta det där klivet ner på rälsen, för feg för att ta några extra tabletter.
Önskar att det fanns dödshjälp i Sverige. Typ föreningar som kunde coacha en till att ta sitt egna liv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0