cutted

 

Tidigare trodde jag att det var fel på mig. Trodde att jag gjorde fel så att mina "vänner" lämnade mig. Men nu, när jag har blivit lämnad gång på gång, har jag insett att det inte är fel på mig. Det är "vännerna" som det är fel på. Jag väljer helt fel människor som ska föreställa mina vänner.
Vissa har lämnat mig p.g.a min psykiska ostabilitet, för att jag har skadat mig på olika sätt. Det är fel utav dem, att bli rädda för mitt destruktiva beteende. Jag är den jag är, och om jag skär mig så ska man inte lämna mig i sticket. Man ska hålla om mig, stryka mitt hår, torka mina tårar, lägga om mina öppna sår och prata med mig. Inte springa ifrån och höra av sig någon vecka efter.

Jag är trött på att höra att jag är PSYKISKT SJUK. Jag vill inte höra er prata om vad som är bästa för mig och att bli tvångsinlagd vore det ultimata. Jag vill inte känna eran rädsla. Jag vill känna er kärlek.