Våldtäktsångest
Hans händer. Hans mörka ögon. Hans andedräkt, hans kläder, hans ilska, hans sorg, hans hår, hans leende, hans händer och hans djupa andetag.
Allt är fastprintad i mitt minne. Varje steg som han tog, varje gång som han log och varje ord som han sa.
Jag känner fortfarande av honom. Jag kommer fortfarande ihåg hur ont det gjorde när han tog min oskuld och förnedrade mig så extremt mycket. Jag kommer fortfarande ihåg hur hårt han höll i mig och hur han höll för min mun så jag knappt fick andan.
Han skadade mig. Han slog, stötte till mig, skada mig där nere, höll hårda handtag på mig och fick mig gråta.
Det gör ont när jag tänker tillbaka till den dagen/natten. På honom. På smärtorna och såren efter.
Jag önskar att jag bara kunde krama om dig tills allt blev bra.
<3
det är hemskt att du blivit utsatt för det, och även fast jag inte känner dig så önskar jag att du hade sluppit och att jag skulle vilja ta över smärtan du känner, för du är värd att må bra, värd att inte jagas av alla minnen.
