Ett jävla öppet brev till dig ditt äckel

Du tog min oskuld, du tvingade mig till något fruktansvärt när jag var tolv år gammal. Tolv år gammal, då har ju inte ens livet börjat. När jag grät, gav det dig styrkan att fortsätta. När jag försökte skrika, la du din hand över min mun. Du såg hur hela jag förstördes. Hur min kropp utnyttjades på det värsta sättet som den kan utnyttjas. Jag hade blåmärken, skrapsår, ömmande kroppsdelar, blodigt underliv. Men du insåg aldrig hur illa du hade skadat mig.
När jag kom hem, föll jag bara ner i min säng. Och där låg jag, jag ville inte äta, jag ville inte prata. Allt jag hade krafter för var att duscha. Duscha bort all smuts, din äckliga lukt som satt fast på min kropp i flera veckor, dina handavtryck som var lämnade på olika ställen. 
Skolan prioriterades bort. Jag försökte hitta styrka att gå till skolan. Men jag var så försörd att jag sjukanmäldes. Jag försökte ta livet av mig själv mitt i skolan. Det slutade med polisen kom och jag hamnade på psyket. 
Min familj splittrades. Pappa började dricka starksprit, för han visste inte hur han skulle hantera den här hemska nyheten. 

 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0