cutted

Allt är bara så overkligt. Känner mig tom inuti. Som att alla känslor bara flyter omkring inne i kroppen men jag hinner inte känna något. 
Pappa är full, igen. Den här gången stod jag upp och sa till honom exakt vad jag tycker och tänker. Även om jag hatar att se honom sårad så tror jag att det var det bästa jag kunde göra tills vidare. Han måste inse att det sårar människorna i hans omgivning. Är så nära att bara plocka upp rakbladen och skära tills jag inte känner något mer. Och ingen finns här, ingen märker hur jag egentligen mår. Min bästavän är så upptagen med sin graviditet, A svarar inte. 
Kan jag inte bara få ett jävla tecken, ett jävla tecken på att jag betyder något för någon?!