I was lost, alone in the dark. And I'm still in the dark.
Förr var du alla svar, förr var du mina antidepressiva. Det var alltid du, du som tröstade mig, du som lyssnade på mig. Och jag kan inte fatta hur jag bara sumpade allting. Hur jag kunde vara så trög i huvudet. Jag antar att demonerna vann och att dem lyckades ta allt viktigt ifrån mig.
Det här var första sommaren utan dig. Okej, sommaren 2013 var inte så illa som jag trodde. Jag fick ett jobb, bättre kontakt med pappa och storebror, festat sönder huvudet, bott på hotell, gått på konsert, cruisat i fina bilar, lärt känna fina pojkar och flickor. Men det var alltid något som saknades. Våra cigaretter vi rökte tillsammans, våra kaffepauser ute på verandan, alla kortlekar som vi la, alla spel som vi spelade, dem där skräckfilmerna som höll på ända tills klockan fem på morgonen.
Mina demoner har dödat allting. Och jag vet inte hur jag blir av med dem. Hur fan blir jag av med dem? Jag vill inte börja med tabletter igen, jag vill inte byta mer sängkläder. Jag vill ha dig.
Det här var första sommaren utan dig. Okej, sommaren 2013 var inte så illa som jag trodde. Jag fick ett jobb, bättre kontakt med pappa och storebror, festat sönder huvudet, bott på hotell, gått på konsert, cruisat i fina bilar, lärt känna fina pojkar och flickor. Men det var alltid något som saknades. Våra cigaretter vi rökte tillsammans, våra kaffepauser ute på verandan, alla kortlekar som vi la, alla spel som vi spelade, dem där skräckfilmerna som höll på ända tills klockan fem på morgonen.
Mina demoner har dödat allting. Och jag vet inte hur jag blir av med dem. Hur fan blir jag av med dem? Jag vill inte börja med tabletter igen, jag vill inte byta mer sängkläder. Jag vill ha dig.
Kommentarer
Trackback
