cutted

I mitt liv finns det få men viktiga personer. Personer som jag lätt kan sortera. Mina festvänner, mina bekanta och min bästavän. Men utanför dem här kategorierna finns ju självklart den viktigaste, min pappa.
Han var ju den enda som faktiskt trodde på mig och som alltid har kämpat för min skull. När jag själv gav upp hoppet stöttade han alltid mig och hjälpte mig. Han letade alltid efter utvägar till min fördel. I grundskolan, efter våldtäkten, då såg han till att jag blev sjukskriven så jag kunde vila.
Och nu, när jag har riktigt tuffa dagar på jobbet, finns han alltid här när jag behöver ta ut min ilska.

Och alla gånger som mamma svek fanns han alltid till hands. Han ringde och skällde ut satkärringen, han torkade mina tårar.