Minnen från inläggningen på BUP

Drog på chillkrök hos en gammal klasskamrat. Vi drack vin, jag blev full som satan och fick en snefylla. Låste in mig på toaletten och tog en sax, skar mig. Saxen var slö och inte alls vass. Tryckte djupare och djupare men blev ändå inga dödliga skärsår. Klasskamraten låste upp och drog ut mig. Han ringde till min pappa, som inte svarade.
Han ringde till min dåvarande bästavän. Hon kom över och försökte prata med mig. Försökte få mig på bättre tankar. Jag var så jävla full och började prata om demoner som ville döda mig. Som drog mig till döden
I bakgrunden kunde jag höra hur de diskuterade. "ska jag ringa polisen?" "har försökt ringa hennes pappa men han svarar inte" "nu har jag ringt polisen så dem har skickat en patrull hit"
Jag fick panik, låste in mig på toan igen och började skära mig på nytt. Min bästaväns föräldrar kom och försökte lugna ner mig. Hennes pappa satt och höll om mig, men jag var vild och bara slog och fäktade med armarna. Till slut kom polisen. Jag slog till ena polisen. Fick handbojor. Drogs till polisbilen och åkte till psyket. Under vägen försökte jag komma loss men jag lyckades fan inte. Gjorde bara ont.

 
 
Väl inne på psyket (tog typ 40 minuter dit) fäktade jag med armarna på nytt. En nattpersonal kom och tvingade i mig lugnande. Jag skrek något om att det var tabletter som dödade. Till slut började tabletterna verka och jag blev lugn/dåsig. Polisen lät psykpersonalen ta hand om mig. Jag fick ett rum. Sov bort ruset med en obs3
På morgonen spydde jag och somnade igen. När personalen skulle prata med mig verkade jag borta och ansågs som drogad med tanke på hur jag pratade (osammanhängande). Jag fördes till barnakuten precis bredvid. Där tog dem tester (EKG, blodprover och något annat där dem sätter små klisterlappar på hela kroppen). Proverna visade inget annorlunda. Tydligen var jag bara inne i en psykos och att jag var full gjorde inte saken bättre.
Jag fick åka hem dagen efter men med stark uppsyn. Pappa vakade mig hela tiden. Jag fick inte gå någonstans, jag fick inte prata med folk. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0