cutted

Jag är så trött på att aldrig kunna krama dig när jag behöver det. Jag är rädd att ringa och höra av mig när jag mår dåligt. Jag vill inte tjata på dig längre. Jag vill inte vara i din väg.


Du är det bästa jag har, den personen som jag jämt kunde räkna med. Som jag kunde berätta när jag skadade mig utan att må dåligt. Du var den personen som kramade om mig och aldrig lät mig gå. Du var den som kämpade med och för mig. Som stod på dina starka ben och höll upp mig. Vart är du nu? Vart är du?
Jag kommer alltid att älska dig och jag kommer alltid att bry mig om dig. Jag släpper inte in människor lätt (och det vet du) men på något sätt kom du långt in i min själ. Du smög dig in, mellan alla nerver och ärr. Du smög dig till mitt hjärta och klistrade dit en bit utav dig själv där. Den biten kommer jag hålla kvar så länge som jag lever.

Det börjar bli svårare att hålla ut nu. Det börjar bli svårare att klara allt det här själv. Saknar din röst, din tröst och dina kramar. Saknar ditt skratt och hur jävla söt du är när du gråter. Saknar dina skämt. Jag saknar min vän. Min allra bästavän. 

 

Du är den som har räddat mig flera gånger. Som har gett mig ultimatum och som har förstått mitt beteende. Som har kunnat ge mig de rätta råden och kunnat lyssna med rätt öra. Kom tillbaka.