E, killen, bästavännen, mamma och kärlek.
Vad jag än försöker skriva så blir allt bara som en stor klump. Jag blandar ihop saker och skriver osammanhängande. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig och jag vet inte vad jag ska skriva om.
➊ Jag saknar E, kan inte ljuga om det. Jag vill skriva förlåt för allt dumt jag har gjort men samtidigt är jag alldeles för stolt för att skriva det.. Jag känner mig så otroligt jävla maktlös.
➋ Jag är kär i en kille som jag egentligen vet att jag aldrig kommer kunna få. Han är för fin för mig och vi har lite privata saker mellan oss. Men att ligga i hans famn gör mig så lycklig och glad. Att se hans ansikte lyser upp min dag. Men så fort jag kommer på att det aldrig skulle funka mellan oss så bryts jag ner.
➌ Min bästavän är gravid och helt plötsligt känner jag mig som den mest ensamma personen i världen. Hon har aldrig tid eller ork eller pengar att ses/göra något.
➍ Vart fan är mamma när jag behöver henne? Varför skrev hon aldrig grattis på min student? Varför hör hon inte av sig? Saknar hon inte mig..? Betyder jag inget..? (nu skulle jag vilja ha en stor fet kram av E)
➎ Jag saknar kärlek och sex. Så jag utnyttjar en gammal klasskamrat. Jag fortsätter att träffa honom trots att jag inte gillar honom och han gillar mig mer än som vän.
Kommentarer
Trackback
