cutted

Last year, do you even remember that day?

 

Ett år har gått och du verkar har glömt bort mig. För ett år sedan sa du "jag är så ledsen för att jag inte fanns här, jag älskar dig och lovar att finnas i fortsättningen. Skär du dig så skär jag mig"

Ett år, 365 dagar, 12 månader. Flera timmar och flera sekuner. Och nu är vi två främlingar i samma stad.
    Jag saknar dig och alla våra stunder. Alla gånger som du tröstade mig och kramade mig. Varje gång som du fick mig att skratta och varje gång jag kände mig behövd.

 

 

Jag vill inte att du ska tro att jag inte saknar dig, för de gör jag. Innan vi fick tillbaka kontakten igen så skrattade jag lika mycket på ett år som jag gjorde på en dag med dig. Du fick mig att skratta hur kass dag jag än hade. Sen kom alla småtjafs som bara blev större och större. Tillslut fick jag nog. Jag ville inte höra mer vilken dålig vän jag va. Att jag i princip spotta på dig och att jag lämnade dig. Jag lämnade dig aldrig, du fick för dig att jag gjorde det och tillslut började jag tro de själv. Men de va aldrig så.