Du var och kommer alltid finnas i mitt trasiga hjärta.

 
Föralltid, det var vad vi sa. När vi är 80 år, då skulle vi sitta i gungstolarna och dricka baja päron, för det var vår alkoholdryck. Och varje gång jag föll, plockade du upp mig, för ingen annan kunde och ingen annan brydde sig. När jag bråkade med Pappa, då kramade du mig och sa att allt skulle bli bättre. När jag pratade med Mamma i telefonen, då satt du bredvid och vägledde mig genom samtalet. När jag drömde mardrömmar, då knackade du på dörren till badrummet tills jag öppnade.

Aldrig någonsin hade jag känt ett så starkt band. Du var min bästavän, den som jag alltid tydde mig till. 22 juli 2012, när jag var så nere att jag skar mig. Du fick reda på det och du sa "skär du dig igen så kommer jag också skära mig" och det var allt som behövdes för att jag skulle sluta. 
När jag hade bråkat med T och M och inte svarade på SMS (för jag var uppe på vinden och städade) och du blev så orolig att du kom hit för att kolla till mig.
Förlåt för att jag aldrig riktigt uppskattade din vänskap. Förlåt för att jag inte räckte till. Jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden till sommaren 2012, när allt var frid och fröjd och vi satt och drack kaffe till våra cigaretter. Vi spelade kort och var så mogna att till och med min mamma skulle bli stolt. 
Jag skulle kunna göra vad som helst för att få vara din bästavän en dag till.

Och alla dem där sakerna jag har skrivit, allt det där jag kallade dig, att du var en dålig vän. Jag tar tillbaka det, för du är den bästa jag kan få. Jag vet inte vad som hände i slutet, men vi var inte oss själva. 
Kom ihåg, du är en underbar vän och person. Du kan bli vad du vill i ditt liv. När skolan är tuff så klarar du alltid den, när relationerna i livet krånglar så hittar du alltid lösningar. För du är stark. Och jag önskar dig allt som är bäst. Jag kommer alltid att älska dig, min vän.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0