Psykologens djupa tal
Okej. Nu är det såhär va. Jag är rädd för att gå till min psykolog. Rädd att möta hans blick och hans tankar. Rädd för vad han ska tycka.
De tre senaste gångerna jag har varit där har jag inte kunnat öppna upp mig utan jag har suttit på stolen, kollat ner på golvet och gett korta svar.
Saken är den att jag skäms för mina tankar och jag kan inte ens sätta ord på mina tankar och hur jag känner mig. Hur ska jag kunna förklara att jag hör en röst i mitt huvud? En röst som pratar OM mig och inte till mig. En röst som kan styra mig, typ som att jag faller för grupptryck i mitt eget huvud.
Hur ska jag kunna förklara för honom om den smutsiga gestalten i min kropp. Gestalten som bara gråter hela tiden och som vill rena sig själv genom sitt egna blod. Hur ska jag kunna förklara att jag inte känner någon livsglädje?
Jag förstår hur du känner dig,
både när det gäller röster
och att inte våga/kunna berätta för psykologen.
Jag vågar bara säga en del om hur jag mår.
Berättar jag allt blir jag inlagd, det vet jag.
Det är otroligt frustrerande!
