A
fyfan för att vara förälskad i A. Det sämsta som finns just nu är att känna längtan efter honom & låtsas vara hans bästavän när jag egentligen vill kyssa hans läppar.
När han pratar om sina bekymmer, eller när han pratar om något överhuvudtaget, vill jag slänga mig över honom och kyssa honom. Men det enda jag kan göra är att ligga i hans famn, låta honom leka med mitt hår och lyssna på hans finstilta problem.
Varje gång jag får ett sms av honom, slår mitt hjärta dubbla slag och jag fylls utav lycka. Men när jag efter några minuter inser att vi aldrig kommer bli mer än vänner, vill jag ta mina rakblad och avsluta mitt liv.
Och jag sårar gång på gång varje gång han skriver eller säger att han ska till BL för att umgås eller sova över hos henne, eftersom jag vet att de två har ett förflutet tillsammans. Men jag förväntas bara att stå här, lite gömd bakom honom, för att stötta honom i goda och hårda tider.
Varje gång jag får ett sms av honom, slår mitt hjärta dubbla slag och jag fylls utav lycka. Men när jag efter några minuter inser att vi aldrig kommer bli mer än vänner, vill jag ta mina rakblad och avsluta mitt liv.
Och jag sårar gång på gång varje gång han skriver eller säger att han ska till BL för att umgås eller sova över hos henne, eftersom jag vet att de två har ett förflutet tillsammans. Men jag förväntas bara att stå här, lite gömd bakom honom, för att stötta honom i goda och hårda tider.
Varje gång han sover här, eller vi sover tillsammans, kan vi ligga och skela i sängen eller soffan. Men vi kommer liksom aldrig längre. Han har satt gränsen tydligt. Han vill aldrig bli mer än vänner.
Kommentarer
Postat av: Torkel
Jag förstår precis hur du känner, tror jag. Jag har det likadant med mitt ex.
Trackback
