Want some changes

Vill skaffa mig en dagbok med massa värdefulla citat och meningar som är lika fina som poesi. Med vitt omslag och flygande fåglar på, helst i olika färger som blå, gul, svart och grön.
Vill inreda rummet i vitt. Ha målarfärg istället för likadana tapeter som familjeteamet har på sina väggar. Vill ha en gammal antik fågelbur i fönstret och en finare säng. Fylla bokhyllan med minnen och ha en vägg med massa bilder på mina vänner och familj. Vill slänga ut min tjocka fula TV som jag aldrig använder och göra en läshörna.
Vill förnya garderoben med nya kläder som inte är för stora. Som är fina och inte bara svarta.
Vill förändra mig själv. Bli tunn, färga håret och bli av med alla äckliga finnar. Vill göra ett näsjobb, förminska min feta näsa.
Vill ha en pojkvän, som håller om mig när jag vill rymma och som tröstar mig på nätterna. En som jag kan ta fina och fula bilder med. Han får gärna ha ett ryskt namn och vara finsk. Med små lockar i håret och ögon som tindrar.


All the lies, all the fucking lies.

Kan alla sluta ljuga mig rakt upp i ansikte? Sluta att gå mig bakom ryggen. Säga en sak men gör en helt annan.
Jag orkar faktiskt inte med alla era jävla lögner. Vill inte längre. Är så äcklad av allting och att ni ens kan göra såhär mot mig. Hur finner ni kraften att såra mig hela tiden?

Jag har gett upp killar nu, har gett upp hoppet om äkta vänner. Jag har pappa och min storebror. Det är allt som behövs. Dem sårar mig aldrig och dem ljuger aldrig.


PLL - best show in the world.





 
 
 

I was lost, alone in the dark. And I'm still in the dark.

 
Förr var du alla svar, förr var du mina antidepressiva. Det var alltid du, du som tröstade mig, du som lyssnade på mig. Och jag kan inte fatta hur jag bara sumpade allting. Hur jag kunde vara så trög i huvudet. Jag antar att demonerna vann och att dem lyckades ta allt viktigt ifrån mig. 
Det här var första sommaren utan dig. Okej, sommaren 2013 var inte så illa som jag trodde. Jag fick ett jobb, bättre kontakt med pappa och storebror, festat sönder huvudet, bott på hotell, gått på konsert, cruisat i fina bilar, lärt känna fina pojkar och flickor. Men det var alltid något som saknades. Våra cigaretter vi rökte tillsammans, våra kaffepauser ute på verandan, alla kortlekar som vi la, alla spel som vi spelade, dem där skräckfilmerna som höll på ända tills klockan fem på morgonen.

Mina demoner har dödat allting. Och jag vet inte hur jag blir av med dem. Hur fan blir jag av med dem? Jag vill inte börja med tabletter igen, jag vill inte byta mer sängkläder. Jag vill ha dig.

Bästa personen i världen, kom tillbaka Kurtan.

 


We made a mess of what used to be love.

 
Är så trött på känslorna som jag känner hela tiden. Den olyckliga och obesvarade kärleken till A, saknaden till E och alla andra vänner som jag har förlorat, oroheten jag känner för Pappa. Jag vill bara ta alla dessa känslor & låsa in dem i en box, och där får dem ligga tills jag har styrkan att hantera dem.

Jag har förlorat jätte många läsare här på bloggen. Är inte ens säker på att människorna som "bryr sig om mig" läser längre. Jag tror att det är anonyma människor som jag har lärt känna över internet. Vad fan har hänt med mina vänner? Vad har hänt med mig? Har jag förändrats? 
 

Tenacious D

 
Igår var jag på Tenacious D på gröna lund. Fyfan vad mycket folk det var, någon sa att det var 17 000 människor, gröna lund var tvungen att stänga 17.00.
Det var nog det bästa jag har gjort i mitt liv. Dem var otroligt bra.

Någon annan som var där?

Sometimes it hurts instead..

 
 
Jag är så jävla kär i A och det skadar mig mer och mer varje dag. Och trots att det gör ondare att träffa honom så vill jag se honom. Jag ber honom komma till mig varje helg, jag ber honom att tillbringa flera timmar i mitt rum. Och när han går står jag kvar med en klump i halsen.
Jag vet inte vad jag ska göra, allvarligt. Hur kan man vara så kär i en person man inte kan få? Hur kan man vara så dum att man utsätter sig för smärtan om och om igen?

Jag antar att mitt hjärta tror det finns en liten chans att vi blir två. Att om jag tillbringar flera timmar med honom så kommer känslor att växa fram. 

 

I Wish I Could Tell Every Young Girl...

Jag vill bli frisk...

Idag blir V/cutted 19 år

Idag fyller jag år. Hela nitton år, det betyder att jag har ett år kvar till systemet.
Familjen kommer inte fira mig idag. Pappa ska opereras nu. Jag och Fru ska åka in till sjukhuset efter jag har slutat jobbet.

Men grattis till dig själv V.


Daddy, I love you until the end.

 


 
Finns ingen finare person är min pappa. Javisst, han har sitt alkoholproblem men det förändrar inte min kärlek. Han är fortfarande my number 1. 
På torsdag ska pappa på OP. Är så otroligt jävla orolig och lite smått ledsen eftersom det är på min födelsedag. Jag älskar dig pappa. Glöm aldrig det. Du var den personen som stod bredvid mig efter våldtäkten, du var den som bar mig upp från djupa gropar. Det var du som slogs för mig, mot socialen, polisen, våldtäktmannen, BUP, psykakuten, advokater, försäkringskassan. Och aldrig att du gav upp.
 

En sångarsaga

Jag är bara så trött på livet och på alla lögner runt omkring. Människor som påstår sig vara mina vänner men som i slutet springer ifrån mig. Sluta vara så falska. Och sluta låtsas. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Boys laugh at what they put girls through but they won't be laughing when they're wiping tears off their daughters face for the same reason

╰☆╮Hans varma famn, när jag ligger i hans varma famn. Och tiden bara står stilla fast egentligen tickar klockans visare snabbare än vanligt. 
╰☆╮ Hans armar runt min kropp, och det känns som en barriär runt mig. Som en vägg, som ingen kan rubba. Här är jag trygg.



╰☆╮Dina kloka ord, som låter som en poesi i mina öron. Dina snälla ord som smeker i mitt öra och lindrar huvudvärken.
╰☆╮Dina händer som är perfekta. 
╰☆╮ Din fina fina personlighet, min fina A. 

 
 
○ Fuck, jag är kär. I en kille som jag vet att jag aldrig kommer få, som aldrig kommer bli min. Vi har för mycket saker mellan oss. Varför kan vi inte bara släppa allt och bara leva? Vi är för unga för att tänka på föralltid. Vi är för unga för att binda oss. Jag vill bara ha honom, hans kropp och hans personlighet. Jag vill ha honom i sängen igen, liggandes bredvid och håller om mig. 
 
HUR FAN SLUTAR MAN VARA KÄR?

Last year, do you even remember that day?

 
Ett år har gått och du verkar har glömt bort mig. För ett år sedan sa du "jag är så ledsen för att jag inte fanns här, jag älskar dig och lovar att finnas i fortsättningen. Skär du dig så skär jag mig"
Ett år, 365 dagar, 12 månader. Flera timmar och flera sekuner. Och nu är vi två främlingar i samma stad.
    Jag saknar dig och alla våra stunder. Alla gånger som du tröstade mig och kramade mig. Varje gång som du fick mig att skratta och varje gång jag kände mig behövd.
 
 

When the lights go out

Är illamående och vill spy. Bara för att må lite bättre. Hade jag varit ledig idag hade jag kunnat gå och sova en stund till.
Är så arg på kvällarna/nätterna. Jag kan inte somna, inte förens klockan är halv ett eller senare. Och under nätterna så vaknar jag, antingen en eller flera gånger. Och jag vet inte varför.

Ligger i soffan, ska snart åka till jobbet. Men jag vill hellre skära mig. Har något liknande med ångest just nu.


Om fina A och hans mysiga famn.

Fina A stannade här i två nätter. Vi lanade första och sov andra natten. Så nu har han precis åkt hem och jag ska börja fixa mig för att åka till jobbet sedan. 
A har varit ett så fint stöd under tiden han har varit här. Han stannade en extra natt för att det blev lite familjeproblem här hemma. Pappa och hans alkohol med andra ord. A har legat i sängen bredvid mig, hållt om mig och tröstat mig. Inget mer än så. Inget mer behövs, kärleken är bättre än det sexuella.
Trots att jag under nattens gång har känt ett stort behov utav sex så har jag hållit i tyglarna. Den gamla kompisen försökte få med mig ut för att ha sex i hans bil, antar jag. Men jag stannade inne i sängen med A.

 
Nu är det slut med pappa och hans alkohol. Fru har ställt ett ultimatum.

Alkoholen, pappas jävla alkohol

Orkar inte med pappas hantering av alkohol. Varje helg har han intagit för mycket alkohol och är full. Även vissa veckodagar är han påverkad utav alkoholen.
Och jag älskar min pappa, över allt annat. Han är mitt stöd i jobbiga stunder. Men jag är så trött på alkoholen nu. När det är kväll och helg, då går det inte att prata känslor med honom. Han sluddrar, suckar, glömmer bort och kan inte resonera.

Jag orkar verkligen inte. Jag vill ha tillbaka pappa som han var förr.


Olösta mordfall, kända mördare

Hittar aldrig något vettigt att skriva om. Allt blir bara slumpmässiga bokstäver som inte ens följer någon röd tråd. Kan inte skriva bra, kan inte skriva något som fångar läsares ögon.
Nu för tiden sitter jag och läser om mördare. Seriemördare, massmördare, olösta mordfall. Allt sånt där som det finns en viss spänning i. Och jag vet, det här låter helt sjukt. Att jag är intresserad utav mord.
Är det någon av er som har hört talas om zodiac-killer? Det finns en hel webbsida om honom, hans offer och möjliga misstänkta. Även hans chipper-code finns där, de lösta och den olösta. 
Läs mer om honom här -> Zodiac-killer
 

Man blir yr

Är trött, rent fysiskt och psykiskt. Försöker hitta saker som kan lysa upp min vardag men jag misslyckas gång på gång.
Har bott på hotell med fina fina A (ja, han ja är lite småkär i) och fina Syster. Kollade på dumma mej 2. Har jobbat järnet. Förbannat mig över E och alla jäkla problem.

Nu vill jag bara sova, vill dra täcket över huvudet och aldrig vakna upp igen. Vill ta en överdos, vill skära upp handlederna, dränka mig själv, hoppa in i ett brinnande hus. Men jag är för rädd, vågar aldrig ta det sista steget för att avsluta mitt egna liv. 
Och jag saknar min bästavän, men hon är i Skåna med sin pojke. Och jag vill bara träffa henne, få en stor varm kram och höra henne säga alla de där orden som jag verkligen behöver höra. Jag får nog ringa henne, störa henne på sin semster och bara gråta ut i telefonen. Bättre än ingenting. 

E, killen, bästavännen, mamma och kärlek.

Vad jag än försöker skriva så blir allt bara som en stor klump. Jag blandar ihop saker och skriver osammanhängande. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig och jag vet inte vad jag ska skriva om.
 
 

➊ 
Jag saknar E, kan inte ljuga om det. Jag vill skriva förlåt för allt dumt jag har gjort men samtidigt är jag alldeles för stolt för att skriva det.. Jag känner mig så otroligt jävla maktlös.
➋ Jag är kär i en kille som jag egentligen vet att jag aldrig kommer kunna få. Han är för fin för mig och vi har lite privata saker mellan oss. Men att ligga i hans famn gör mig så lycklig och glad. Att se hans ansikte lyser upp min dag. Men så fort jag kommer på att det aldrig skulle funka mellan oss så bryts jag ner.
➌ Min bästavän är gravid och helt plötsligt känner jag mig som den mest ensamma personen i världen. Hon har aldrig tid eller ork eller pengar att ses/göra något.
➍ Vart fan är mamma när jag behöver henne? Varför skrev hon aldrig grattis på min student? Varför hör hon inte av sig? Saknar hon inte mig..? Betyder jag inget..? (nu skulle jag vilja ha en stor fet kram av E)
➎ Jag saknar kärlek och sex. Så jag utnyttjar en gammal klasskamrat. Jag fortsätter att träffa honom trots att jag inte gillar honom och han gillar mig mer än som vän. 


 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0